Torsdagen den 9 januari träffade Kvinnors Nätverk justitieminister Beatrice Ask på Rosenbad, tillsammans med SKR, Sveriges kvinnolobby, Roks, FATTA och Professor Madeleine Leijonhufvud. Detta med anledning av flera uppmärksammade våldtäktsmål under föregående år, där vi flera gånger vid manifestationer och i debattartiklar ifrågasatt rättsväsendets hantering.

Under mötet framförde organisationerna fem gemensamma krav:

1. Ratificera Istanbulkonventionen.
2. Kriminalisera sex utan samtycke.
3. Satsa på förebyggande arbete.
4. Säkra objektivitet och god kunskap i rättsväsendet.
5. Tillsätt en haverikommission.

Det framkom att Beatrice Ask inte delar vårt krav på en haverikommission och ändrad lagstiftning, utan vill se andra insatser inom rättsväsendet:

• Utbildning är viktig, och media har en viktig del i det förebyggande arbetet. De måste bli bättre på att beskriva de olika perspektiven som finns och inte slarva med fakta.
• Domstolarna måste också bli bättre på att förklara varför det inte blev en fällande dom. Ibland finns det sakliga skäl. Det här att verkligen förstå även om man själv har en annan upplevelse. Man behöver inte hålla med, men att man i någon mån kan respektera domen.

Kvinnors Nätverk fokuserade i mötet framförallt på bristen på barnperspektiv inom rättsväsendet. Detta exemplifierades med ett aktuellt fall rörande en familjehemspappa som våldtagit en flicka som var placerad hos honom. Vi överlämnade en skrivelse där vi bland annat framförde följande:

Rättsväsendet hantering av flickans ärende är fullständigt oacceptabelt sett till barnperspektiv och rättssäkerhet. Flickan förnekas rättigheter som är en självklarhet för andra samhällsmedborgare. Hanteringen bryter också uppenbarligen mot Barnkonventionen, inte minst artikel 12:

1. Konventionsstaterna skall tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.
2. För detta ändamål skall barnet särskilt beredas möjlighet att höras, antingen direkt eller genom företrädare eller lämpligt organ och på ett sätt som är förenligt med den nationella lagstiftningens procedurregler, i alla domstols- och administrativa förfaranden som rör barnet.

Vem ansvarar för att rättsväsendet anlägger ett barnperspektiv? Det behövs ett tydligt, övergripande samordningsansvar för att så sker samt vägledning kring hur barnperspektivet i praktiken ska tillämpas inom rättsväsendet.

ORGANISATIONERNAS GEMENSAMMA KRAVLISTA

Vid mötet i dag överlämnar kvinnoorganisationer en kravlista på åtgärder till Justitieminister Beatrice Ask.

Vi kräver:

1. Ratificera Istanbulkonventionen

Enligt konventionen ska sexuella handlingar utan samtycke vara straffbelagda. Sveriges regering undertecknade konventionen i maj 2013. I departementspromemorian inför undertecknandet hänvisades till det då framlagda men inför lagändringen i somras strukna förslaget om ett kompletterande brott. Det finns ett brett stöd i riksdagen för att Sverige ska tillträda konventionen. Höstens uppmärksammade rättsfall visar att det är bråttom. Vidtag den nödvändiga lagändringen nu och ratificera konventionen.

2. Kriminalisera sex utan samtycke

Sakliga och juridiska skäl gör det nödvändigt att i lag skydda varje människas sexuella integritet. Färdiga lagförslag föreligger. Det tog 8 år att flytta fram positionerna från ”hjälplöst tillstånd” till ”särskilt utsatt situation”. Vi har inte råd att vänta. En tydlig lag är grunden för normbildning i ett sekulärt, heterogent samhälle.

3. Satsa på förebyggande arbete

Föreställningar kring manligt och kvinnligt när det gäller människors sexuella integritet och handlingsutrymme är centrala när det kommer till sexualbrott, både inom rättsväsendet och i samhället i stort. Att bli medveten om och kunna förhålla sig självständigt till dessa normer är också nyckeln till förändring, något som fastslagits av både Ungdomsstyrelsen och Brottsförebyggande rådet.

Det behövs därför ett kontinuerligt arbete på alla plan i samhället när det gäller värderingar och föreställningar kring kön och sexualitet, från vaggan till graven – inom mödravården, pappagrupper och skolan, såväl i grundutbildning som i vidareutbildning av poliser och jurister. Det är nödvändigt att motverka sexuella övergrepp och våldtäkt, öka objektiviteten och verklighetsförankringen inom rättsväsendet och att underlätta för de som utsatts att berätta, anmäla och få upprättelse.

4. Säkra objektivitet och god kunskap i rättsväsendet

Mål om sexuella övergrepp kräver kunskap om den verklighet unga lever i idag, och kunskap om hur offer och förövare reagerar och agerar under och efter ett sexuellt övergrepp. Inom åklagarkåren har kunskapsnivån höjts. Detsamma är nödvändigt inom domarkåren. Fortbildning om sexuella övergrepp måste göras obligatorisk för domare i dessa mål. Vi ser allvarliga brister i domstolarnas barnperspektiv. Hänsyn tas inte till maktordningen i rättssalen och hur den påverkar ett utsatt och ibland traumatiserat barn. Domarna måste få kunskap om den press barnet utsätts för och utifrån detta styra vad som händer i rättssalen. Dessutom finns exempel på att barn förvägras det stöd de borde ha rätt till (t.ex. i form av målsägandebiträde) samt möjligheten att söka skadestånd, p.g.a. att vårdnadshavaren vägrar ge sitt samtycke.

5. Tillsätt en haverikommission

Det är ovärdigt ett rättssamhälle med jämställdhetsideal att den politiska viljan och handlingskraften inte är större när det kommer till sexualbrott, en brottslighet som i så stor utsträckning drabbar unga kvinnor. Vi uppmanar regeringen att tillsätta en haverikommission som får i uppdrag att granska rättsväsendets hantering av sexualbrott, samt utreda hur sexuella övergrepp och våldtäkter kan motverkas.