Barn dubbelt utsatta när myndigheterna sviker

Den 27 januari visade SVT:s Uppdrag granskning ett reportage om de allvarliga missförhållandena som ägt rum på Björkbacken, ett ungdomshem som drivs i regi av Statens institutionsstyrelse (SiS). I programmet framkommer att tvångsplacerade flickor farit illa genom att personalen utsatt dem för upprepat våld och övergrepp. Ett flertal anmälningar gjordes till Inspektionen för vård och omsorg (IVO) och SVT:s granskning visade att trots att Björkbacken inte följde IVO:s direktiv kunde de fortsätta bedriva vård i statens regi, med fler våldsamma händelser som följd.

Programmet om Björkbacken speglar en verksamhet där behandlingsuppdraget tycks vara bortprioriterat och där förvaring, uppfostran och bestraffning är vardag. Det väcker frågor om vilka kvaliteter som SiS värdesätter när de rekryterar personal. Det behöver finnas en hög ambitionsnivå när man tar sig an att vårda unga, inte minst för de förödande konsekvenser som kan uppstå i framtiden om barnen fortsätter att fara illa i samhällets vård. Som personal inom människovårdande yrken behöver man dagligen hantera situationer som kan vara väldigt utmanande och ibland till och med farliga. Fortbildning och handledning är en förutsättning för att man ska kunna göra ett bra jobb. Som Peter Andersson, doktor i socialt arbete vid Stockholms universitet skriver i artikeln ”Vem som helst ska inte jobba på ungdomshem” i Seko-tidningen (1/2) behövs det dessutom en noggrann rekryteringsprocess där den sökandes människosyn undersöks.

Förutom att personalen som utövat våld omedelbart skall sägas upp från sin tjänst, ska en sådan händelse även utredas grundligt och självklart anmälas till IVO. Men vad kan man avkräva den myndighet som har det yttersta ansvaret att granska dessa verksamheter?

De senaste åren har flera fall uppmärksammats där IVO:s roll och agerande framstår som tandlöst. Kvinnors Nätverk har erfarit liknande händelser i kontakt med ungdomar som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck, vilket bland annat adresserades i en debattartikel i Aftonbladet redan 2017. En flicka som utsattes för så pass grovt våld av sin egen far att hon blev inlagd på sjukhus pressades av socialtjänsten att flytta hem till sin familj bara ett par månader senare – detta trots att hotbilden mot henne kvarstod. Ärendet anmäldes till IVO som nöjde sig med att intervjua några av enhetscheferna på socialtjänsten och därefter konstatera allmänt att förvaltningen hade ”arbetssätt och rutiner”. Ingenstans nämndes de brister som påtalats gällande handläggningen av det specifika ärendet.

Även i programmet om Björkbacken framkommer att IVO inte gör tillräckligt och deras chefsjurist medger i en intervju att de brustit i uppföljningen av klagomålen på SiS. Anmälningar tycks bollas mellan olika tjänstemän och ansvariga, med inga åtgärder som följd. Konsekvensen för de unga blir att de vaggas in i en falsk trygghet av att de kommer bli lyssnade på. Sanningen tycks istället vara en annan: att vuxna håller varandra om ryggen och att verksamheter kan fortgå som vanligt. Var tar de omhändertagna barnens rätt till skydd och rättssäkerhet vägen när tillsynsmyndigheten brister?

Vi ställer oss bakom Barnrättsbyråns uppmaningar till regeringen i den debattartikel som publicerades i Göteborgs-Posten den 28 januari. Oberoende observatörer med syfte att trygga omhändertagna barn är nödvändigt, inte bara på SiS-hemmen utan på alla boenden där barn tvångsvårdas. Regeringen bör även tillsätta en kommission med uppdraget att genomföra en total översyn av SiS uppdrag och ansvar, samt på vilket sätt uppdraget fullföljs.

Att tvångsomhänderta någon är det största ingreppet man kan göra i en människas liv, om än i flera fall nödvändigt. Det är myndigheters ansvar och skyldighet att grundligt utreda varenda situation där ett barn far illa, och detta måste göras med barnets bästa i fokus.

 

Azam Qarai intervjuas i Framtidens karriär – Socionom

Azam Qarai, verksamhetschef för Linnamottagningen och talesperson för Kvinnors Nätverk, intervjuas i vårnumret av tidningen Framtidens karriär – Socionom.

Ur artikeln:

Allt fler socionomer möter hedersrelaterat våld i sin yrkesutövning. Det hedersrelaterade våldet har även uppmärksammats mer på senare år, vilket ökar behovet av en stärkt kompetens på området bland socialtjänstens medarbetare.

– När det gäller hedersrelaterat våld och förtryck är kontrollen av kvinnans sexualitet och sociala liv central. Kvinnor uppfostras till att följa familjens och släktens sociala koder, och om de bryter mot dessa koder riskerar de att utsättas för psykisk och fysisk misshandel, säger Azam Qarai, socionom och verksamhetschef på Linnamottagningen, en mottagning för personer som utsatts för hedersrelaterat våld och förtryck. Hon är även talesperson för den ideella organisationen Kvinnors Nätverk, och har arbetat med hedersrelaterat våld i drygt tjugo års tid.

Sanktioneras av kollektivet
Hon påpekar att hedersrelaterat våld har många likheter med våld i nära relationer, men att det också finns särdrag.
– Hedersrelaterat våld och förtryck utförs, sanktioneras och accepteras av kollektivets medlemmar, alltså familjen och släkten. Förövarna, som kan vara både män och kvinnor, begränsas sällan till den närmaste familjen. Hedersrelaterat våld handlar till stor del om att få den utsatte att känna skuld och skam. Den här typen av våld kan ta sig uttryck i sådant som begränsningar i den utsattes sociala liv, fysiskt våld, barnäktenskap, tvångsäktenskap eller könsstympning, säger Azam Qarai.

Förbyggande strukturerat arbete
– Det är svårt att säga hur vanligt hedersrelaterat våld är i Sverige med tanke på att mörkertalet förmodligen är stort. För den utsatte krävs ofta mycket mod för att våga söka sig till de sociala myndigheterna och att öppna sig för en socialsekreterare om sin problematik. Det vi kan konstatera är att det här är ett växande samhällsproblem som drabbar både män och kvinnor samt att problematiken har uppmärksammats mer på senare år, vilket fått fler att våga anmäla, säger Azam Qarai.
Hon anser att samhället bör satsa mer på arbete som förebygger hedersrelaterat våld samt att socialtjänsterna runtom i landet bör arbeta strukturerat för att utbilda sina medarbetare i att hantera den här typen av problematik. Fördjupad kunskap, bättre arbetsmetoder och mer långsiktiga satsningar krävs för att färre ska utsättas för hedersrelaterat våld framöver.

Azam Qarais råd till socionomer som i sitt arbete kommer i kontakt med hedersrelaterat våld
• Var öppen för den information du får och låt dig inte färgas av dina egna normer eller värderingar. Även om det ibland kan vara svårt att relatera till hedersrelaterat våld så är det viktigt att vara öppen för den utsattes berättelse om sin situation, utan att låta sig påverkas av sina egna värderingar, normer eller förutfattade meningar. Var medveten om att förtrycket och våldet troligen är normaliserat.
• Gör en riskbedömning redan från start. Avväg de risker den våldsutsatta kan utsättas för när du tar kontakt med familjen. Att tala med utomstående om sina problem är ofta starkt tabubelagt och medför risk för upptrappat våld. Se därför till att barnet eller ungdomen är i trygghet innan du kontaktar familjen.
• Ta barnets parti. För en socialsekreterare är det naturligt att involvera familjen i ärendet och att jobba parallellt med barnet och familjen, men när det gäller hedersrelaterat våld är familjen sällan det bästa sammanhanget för den utsatte, utan kan tvärtom utgöra en allvarlig fara. Var därför beredd att ta barnets eller ungdomens parti.
• Jobba i par eller i team. Hedersrelaterat våld bottnar ofta i en komplex problematik som kan vara komplicerad att utreda och åtgärda. Arbeta därför i team eller åtminstone i par med andra socialsekreterare vid den här typen av ärende. Tveka inte heller att ta hjälp av den expertis som finns på exempelvis Linnamottagningen eller andra mottagningar.

SVT Uppdrag granskning: Bortgift

ug dec 2017Kvinnors Nätverk i SVT Uppdrag granskning om barn och unga som förs utomlands mot sin vilja, i många fall för att giftas bort med tvång:

– Jag tycker det är väldigt, väldigt många minuspoäng för ett samhälle som inte hämtar sina medborgare och att frivilligorganisationer ska utsätta sig själva för fara, säger Azam Qarai, Kvinnors Nätverk.

I dagsläget står myndigheterna handfallna. Socialtjänst, polis, UD och andra myndigheter hänvisar till varandra. Istället är det ideella eldsjälar som, med de risker det innebär, genomför räddningsaktioner för att få hem den unga.

Sima berättar i programmet om hur hon, 16 år gammal, blev bortgift mot sin vilja i Pakistan. Socialtjänsten hade larmats, men kommit fram till slutsatsen att det inte fanns något hot mot Sima.

Läs mer på SVT Nyheter.

Se Uppdrag gransknings program Bortgift på SVT Play.

Skyddade boenden ska inte tvingas lämna ut adresser!

På senare tid har Kvinnors Nätverk allt oftare varit med om att personer som placerats i skyddat boende riskerar att nekas skyddade personuppgifter av Skatteverket, trots att Skatteverket bedömer att det finns en tillräcklig hotbild. Anledningen är att myndigheten skärpt sin praxis och kräver att få veta adressen till det skyddade boendet vid ansökan, vilket enligt vår erfarenhet innebär en säkerhetsrisk.

Att ge skydd till personer utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck kräver ett omfattande säkerhetsarbete. I det ingår att i princip aldrig lämna ut adresser till skyddade boenden, vare sig till myndigheter eller andra aktörer. En sekretessmarkering är ingen garanti för att uppgifter inte lämnas ut – det betyder bara att varje myndighet gör en prövning om de ska lämnas ut eller inte. Vi har varit med om allt för många fall där myndigheter, vårdgivare och andra röjt känsliga uppgifter – antingen på grund av en dåligt gjord sekretessprövning eller på grund av ”den mänskliga faktorn” – för att känna oss trygga med försäkringar om att adresserna är säkra hos Skatteverket eller andra myndigheter. Ett annat problem är att om sekretessmarkeringen senare tas bort blir adressen, liksom andra adresser där en person bott, offentlig. Likaså om en person haft kvarskrivning (det starkare skyddet) och denna tas bort, då folkbokförs personen på den adress som under kvarskrivningstiden förvarats i pappersform hos Skatteverket. 

Kvinnors Nätverk kräver nu lagändring så att skyddade boenden inte tvingas lämna ut sina hemliga adresser för att hotade personer ska kunna beviljas skyddade personuppgifter.

Vi vill också att socialtjänsten ska ha mandat att ansöka om kvarskrivning (den starkare formen av skyddade personuppgifter) för barn vars vistelseort av skyddsskäl behöver hemlighållas från föräldrarna. Idag kan endast föräldrarna, i egenskap av vårdnadshavare, ansöka om kvarskrivning – även om det är föräldrarna själva som utgör hotet mot barnets liv och hälsa.

Läs mer:
Kvinnors Nätverks debattartikel i ETC 2017-11-21
Intervju i ETC 2017-09-28

 

Om IVO inte gör sitt jobb, vem granskar IVO?

ab hederOm IVO inte gör sitt jobb, vem granskar då IVO? Det frågar Kvinnors Nätverk i en debattartikel i Aftonbladet (2017-10-26) efter att IVO (Inspektionen för vård och omsorg) avskrivit anmälningar om att socialtjänsten försökt tvinga flickor utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck att återvända hem till förövarna.

Det gäller två fall där ungdomarna var omhändertagna enligt LVU, lagen om vård av unga. Besluten om att flickorna skulle återvända hem fattades trots dokumenterad misshandel, dödshot, stora begränsningar samt att flickorna själva starkt motsatte sig att flytta hem igen på grund av rädsla för sina liv. Sannolikheten att en familj faktiskt förändrar sitt hederstänk, normer och beteenden efter bara ett par månader utan att en behandling ens kommit till stånd måste anses vara extremt liten. Risken att ungdomen åter får sina mänskliga rättigheter kränkta och försätts i livsfara är fortsatt påtaglig och reell.

IVO fastslog efter intervjuer med inblandad personal att stadsdelen ”har rutiner gällande våld” utan att närmare specificera kvaliteten på dessa rutiner. Att hänvisa till rutiner säger ingenting om verkligheten. Vi vet att människor far illa trots rutiner och lagstiftning, det väsentliga blir i stället hur rutiner används och tillämpas. Vi ser det som mycket allvarligt att socialtjänsten fattar beslut om hemtagning för en ungdom som omhändertagits utifrån hedersproblematik där grovt våld förekommit utan att över huvud taget veta om familjen faktiskt ändrat sig. Att IVO sedan, efter en anmälan angående missförhållandet, avskriver ärendet med motiveringen att socialtjänsten agerat enligt korrekta rutiner kan vi inte se på annat sätt än ett svek mot dessa ungdomars lagstadgade mänskliga rättigheter.

Aftonbladet Debatt 2017-10-26

Björn Ulvaeus skänker prispengar till Kvinnors Nätverk

Musikern och låtskrivaren Björn Ulvaeus tilldelades nyligen Stockholms stads kulturpris. Prissumman på 50 000 kronor har han valt att donera till Kvinnors Nätverks verksamhet.

Foto: Frankie Fouganthin (CC BY-SA 4.0)

Björn Ulvaeus.

– Det känns naturligt att mina kulturprispengar går till att stärka och hjälpa flickor och kvinnor ur förtryck, säger Björn Ulvaeus.

Gåvan innebär inte bara ett ekonomiskt stöd, utan ger också uttryck för ett engagemang kring hedersrelaterat förtryck och våld. Något som är viktigt för att uppmärksamma problematiken i ett större sammanhang.

leilaqaraee

Leila Qaraee. Klicka för högupplöst bild.

– Vi är oerhört tacksamma för stödet från Björn Ulvaeus. Pengarna kommer att användas till att stödja fler ungdomar och kvinnor som utsätts för
våld och förtryck från närstående, och i synnerhet hedersrelaterat våld och förtryck, säger Leila Qaraee, ordförande i Kvinnors Nätverk och fortsätter:

– För oss som arbetar med dessa frågor är det helt avgörande att även kända människor engagerar sig. Det bidrar till att påverka allmänhet och politiker och föra frågan högre upp på dagordningen, och i slutändan rädda liv.

Kvinnors Nätverk har under åren tagit emot flera större donationer och pris. Nyligen vann föreningen Guldhjulet, ett pris som årligen ges till en organisation som kämpar mot förtryck och diskriminering i Sverige.

Tidigare har författaren Liza Marklund donerat vinstpengar i tävlingen Svenska Litteraturpriset till Kvinnors Nätverk.


Så här kan du stötta vår verksamhet:
Bli medlem
Arbeta som volontär
• Ge en donation, bankgiro: 196-0343, swish 123 143 06 02. Märk insättningen ”gåva”.

Vi står alltid på de ungas sida – alla ska ha lika rättigheter

Alla flickor och pojkar i Sverige ska ha samma grundläggande rättigheter. Men i praktiken kan vi se att det inte är så för en särskild grupp ungdomar – de asylsökande.

Kvinnors Nätverk har nyligen skickat in två IVO-anmälningar mot socialtjänsten i Farsta, det handlar om två fall där myndigheterna försökt förmå dödshotade unga tjejer att återförenas med sina familjer. Detta trots att de fruktar för sina liv. Anmälningarna var självklara att göra. Vi anmäler alltid när vi ser att ungas rättigheter inte blir tillgodosedda. Vi har gjort det tidigare och kommer att göra det på nytt.

Vad som är anmärkningsvärt är hur dessa fall illustrerar ett Sverige som kommit att delas upp i ett A- och ett B-lag, där rättigheterna skiljer sig åt. Man lyssnar inte på ungdomarna och tar inte deras rädsla på allvar. Det finns en risk att man väljer snabba och ekonomiskt fördelaktiga lösningar istället för att engagera sig långsiktigt. Detta ser vi har blivit ett mönster, och vi reagerar starkt på detta.

Vi önskar att socialtjänsten får ökade resurser och kunskap, för att kunna tillgodose alla ungdomars behov. Och när kunskapen finns ska den implementeras, men så sker inte alltid nu. Därför har vi valt att lyfta detta problem, för att få fler att få upp ögonen för denna orättvisa som drabbar dem som nyss anlänt till Sverige.

Kvinnors Nätverk har arbetat för alla människors lika värde sedan 1994. Vi vill att Sverige slår vakt om de mänskliga rättigheterna och står upp för en generös, human och solidarisk asylpolitik. Vi står också alltid på de ungas sida. De asylsökande ungdomarna i Sverige ska behandlas värdigt och med respekt, på samma sätt som alla andra ungdomar.

Leila Qaraee
ordförande Kvinnors Nätverk

Azam Qarai
verksamhetschef Linnamottagningen/Kvinnors Nätverk

Livsfarliga principer hotar asylsökande kvinnor

Screen Shot 2016-06-10 at 09.22.45

Debattartikel i Aftonbladet 4 juni.

Livsfarliga principer hotar asylsökande kvinnor

Sverige ska inte separera människor efter etnicitet, nationalitet eller religion. Men vi måste alltid skydda den som hotas till livet. Kvinnors Nätverk kräver raka besked från Migrationsverket efter Kalla faktas reportage i veckan.

Kalla faktas reportage från flyktingboendet Trängslet i Dalarna har väckt starka reaktioner. Journalisterna avslöjar hur unga kvinnor där misshandlats, hotats och våldtagits. Myndigheterna ska ha känt till problemen men inte gjort något åt dem.

Kvinnors Nätverk är en förening som sedan 1994 arbetar mot hedersrelaterat förtryck och våld. Vår värdegrund är de mänskliga rättigheterna och alla människors lika värde är basen i allt vi gör.

Vi delar dessvärre bilden som framkommit i programmet. Vi har arbetat med många asylsökande kvinnor och tjejer och deras berättelser överensstämmer med dem i Kalla faktas granskning. Det är så här det ser ut på många boenden. Och myndigheten är passiv.

Vid de tillfällen personalen agerar handlar det genomgående om trubbiga och generaliserade lösningar med bristfälligt skydd. En av tjejerna som sökt hjälp hos oss har fått höra att om hon fruktar för sitt liv kan hon gå till ett skyddsrum på boendet och låsa dörren, fastän gärningsmannen erkänt brott.

Vi ser även hur Migrationsverket har svårigheter att skydda kvinnor som i hemlandet varit utsatta för hedersrelaterat förtryck och våld, och som flytt. I och med att skyddade boenden inte erbjuds riskerar dessa kvinnor att bli röjda genom att träffa landsmän som känner släkten eller männen de flytt från.

Vi reagerar därför kraftigt på det uttalande som Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson gjorde i en SVT-intervju där han skulle kommentera uppgifterna i Kalla fakta. Angående möjligheten erbjuda utsatta tjejer och kvinnor ett säkert boende svarade han: ”Vi lever inte i ett segregerat samhälle i övrigt. Vi skiljer inte på etniciteter, nationaliteter eller religion. Då ska vi inte heller göra det när det gäller människor som för första gången kommer till Sverige”.

Några dagar senare tar vi del av nyheten om den 16-åriga flickan som hittats mördad i Hökarängen, efter att ha varit anmäld försvunnen från sitt asylboende sedan i mars. Enligt Dagens Nyheter arbetar polisen med teorin att det kan finnas ett hedersmotiv bakom mordet.

För oss är principen självklar.

Lika självklart som att vi inte ordnar människor efter etnicitet, nationalitet eller religion – och att alla människor är lika mycket värda – så skyddar vi den som lever under hot. Exempelvis bygger Kvinnojoursrörelsen på denna princip. Här erbjuds en säker tillflyktsort för utsatta kvinnor, separerat från män. Eftersom det i dessa fall är helt nödvändigt i syfte att ge skydd och trygghet. Kvinnors Nätverk anser att det är självklart att det ska finnas skyddade boenden även för asylsökande kvinnor.

Men av någon anledning ska ändå de ansatta kvinnor som bor i Migrationsverkets regi underordna sig en princip, framför att leva ett värdigt liv utan att riskera att bli slagna eller hotade. Den som flyr från hedersförtryck och når Sverige kan heller inte förvänta sig att få hjälp för att undvika att bli röjd av landsmän på asylboenden. Att erbjuda vissa kvinnozoner i byggnaderna, som Migrationsverket föreslagit, är inte en lösning.

Vår bedömningen är att både Migrationsverket och kommunerna i dagsläget saknar kapacitet och vilja att garantera säkerheten för kvinnor och barn.

Vi kan konstatera att alla människor som vistas i Sverige tyvärr inte behandlas lika. Det är både förfärligt och mycket allvarligt.

Leila Qaraee
ordförande Kvinnors Nätverk

Azam Qarai
Talesperson Kvinnors Nätverk

Debatt: Utsatta grupper får inte offras för politisk mångfald

Screen Shot 2016-04-28 at 11.01.31

Debattartikel som publicerades i Dagens Samhälle 25 april 2016.

Den senaste veckans händelser har fått oss att undra vilka demokratiska reflexer Miljöpartiet har. Alla får ha sin tro, men som politiska representanter måste man ha samma värdegrund.

”Jag kan erkänna att jag hade inte fullt ut förstått hur många kvinnor upplevde att man inte blev respekterade i och med hur Yasri Khan hälsade. Det hade jag inte förstått, nej.” Så sa alltså Gustav Fridolin i P1 Morgon angående hans partikollegas val att inte skaka hand med en kvinnlig reporter. Uttalandet är naturligtvis anmärkningsvärt. Men det belyser något viktigt – en okunskap och naivitet.

Det visar inte minst att Miljöpartiet redan på förhand kände till att Yasri Khan inte skakade hand med kvinnor, men ändå fann det lämpligt att nominera honom till partistyrelsen. Lägg där till att Mehmet Kaplans avgång ska ha genomförts på eget initiativ. Några fördömanden från Miljöpartiet har vi inte hört.

Kvinnors Nätverk är en förening som sedan 1994 arbetar med hedersrelaterat förtryck och våld. Vår värdegrund är de mänskliga rättigheterna och alla människors lika värde är basen i allt vi gör. Både mot myndigheter och mot de unga tjejer och killar vi varje dag jobbar med.

För oss handlar det inte bara om en handskakning. Beslutet från Yasri Khan bygger på en värdegrund som gör skillnad på män och kvinnor. I ena fallet är det enkelt att skaka hand. I det andra fallet är det intimt, läs: sexualiserat.

Åtskillnaden bygger på regler som utgår från att människor inte är individer utan i första hand representanter av sitt kön. Vardagen, offentligheten och plikterna kretsar då kring detta. Det blir då också viktigt att veta när flickor och pojkar slutar vara barn och blir till kvinnor och män. Allt för att undvika sexualiserade situationer.

Den uteblivna handskakningen är bara ett sätt denna värdegrund yttrar sig på. Värt att poängtera är att detta inte är någon huvudströmning inom islam, och att beteendet inte är allmänt accepterat bland muslimer.

Ingen kan tvinga någon att skaka hand med alla. Men behandlar man människor olika efter vilket kön de har kan det bli svårt att få jobba där man vill. Och man kan inte representera ett demokratiskt och feministiskt parti. Detta borde ha varit självklarheter för Miljöpartiet. Men det har inte varit det.

I förra veckan presenterade man ett öppet brev på sin hemsida där man bland annat förtydligar att partiets representanter ska skaka hand med alla och inte ska figurera ihop med extremister. Det är en reaktion på den senaste veckans kritik, men har inte precis övertygat oss om att partiets fått tillbaka sina demokratiska och feministiska ryggradsreflexer.

Kort sagt: Agerar ni för att det blivit skandal, eller har ni gjort tydligt att ni inte accepterar den kulturrelativistiska tanken? Alla får ha sin tro, men som politiska representanter måste man ha samma värdegrund. Alla människor ska behandlas lika. Utan undantag.

Det handlar dock inte bara om Miljöpartiet. Företrädare för samfund med en förlegad syn på män och kvinnor finns i alla partier. Detta måste alla partiledningar se och förstå. Vi måste nå en mångfald i politiken utan att göra det på utsatta gruppers bekostnad. Säga nej till islamister, men självklart ja till muslimer.

Slutligen märker vi hur Sverigedemokraterna försöker vinna poäng i debatten. SD-företrädarna delar själva upp människor efter etnicitet och nationalitet. Det är precis lika oacceptabelt och helt förkastligt.

Azam Qarai, talesperson Kvinnors Nätverk