Barn dubbelt utsatta när myndigheterna sviker

Den 27 januari visade SVT:s Uppdrag granskning ett reportage om de allvarliga missförhållandena som ägt rum på Björkbacken, ett ungdomshem som drivs i regi av Statens institutionsstyrelse (SiS). I programmet framkommer att tvångsplacerade flickor farit illa genom att personalen utsatt dem för upprepat våld och övergrepp. Ett flertal anmälningar gjordes till Inspektionen för vård och omsorg (IVO) och SVT:s granskning visade att trots att Björkbacken inte följde IVO:s direktiv kunde de fortsätta bedriva vård i statens regi, med fler våldsamma händelser som följd.

Programmet om Björkbacken speglar en verksamhet där behandlingsuppdraget tycks vara bortprioriterat och där förvaring, uppfostran och bestraffning är vardag. Det väcker frågor om vilka kvaliteter som SiS värdesätter när de rekryterar personal. Det behöver finnas en hög ambitionsnivå när man tar sig an att vårda unga, inte minst för de förödande konsekvenser som kan uppstå i framtiden om barnen fortsätter att fara illa i samhällets vård. Som personal inom människovårdande yrken behöver man dagligen hantera situationer som kan vara väldigt utmanande och ibland till och med farliga. Fortbildning och handledning är en förutsättning för att man ska kunna göra ett bra jobb. Som Peter Andersson, doktor i socialt arbete vid Stockholms universitet skriver i artikeln ”Vem som helst ska inte jobba på ungdomshem” i Seko-tidningen (1/2) behövs det dessutom en noggrann rekryteringsprocess där den sökandes människosyn undersöks.

Förutom att personalen som utövat våld omedelbart skall sägas upp från sin tjänst, ska en sådan händelse även utredas grundligt och självklart anmälas till IVO. Men vad kan man avkräva den myndighet som har det yttersta ansvaret att granska dessa verksamheter?

De senaste åren har flera fall uppmärksammats där IVO:s roll och agerande framstår som tandlöst. Kvinnors Nätverk har erfarit liknande händelser i kontakt med ungdomar som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck, vilket bland annat adresserades i en debattartikel i Aftonbladet redan 2017. En flicka som utsattes för så pass grovt våld av sin egen far att hon blev inlagd på sjukhus pressades av socialtjänsten att flytta hem till sin familj bara ett par månader senare – detta trots att hotbilden mot henne kvarstod. Ärendet anmäldes till IVO som nöjde sig med att intervjua några av enhetscheferna på socialtjänsten och därefter konstatera allmänt att förvaltningen hade ”arbetssätt och rutiner”. Ingenstans nämndes de brister som påtalats gällande handläggningen av det specifika ärendet.

Även i programmet om Björkbacken framkommer att IVO inte gör tillräckligt och deras chefsjurist medger i en intervju att de brustit i uppföljningen av klagomålen på SiS. Anmälningar tycks bollas mellan olika tjänstemän och ansvariga, med inga åtgärder som följd. Konsekvensen för de unga blir att de vaggas in i en falsk trygghet av att de kommer bli lyssnade på. Sanningen tycks istället vara en annan: att vuxna håller varandra om ryggen och att verksamheter kan fortgå som vanligt. Var tar de omhändertagna barnens rätt till skydd och rättssäkerhet vägen när tillsynsmyndigheten brister?

Vi ställer oss bakom Barnrättsbyråns uppmaningar till regeringen i den debattartikel som publicerades i Göteborgs-Posten den 28 januari. Oberoende observatörer med syfte att trygga omhändertagna barn är nödvändigt, inte bara på SiS-hemmen utan på alla boenden där barn tvångsvårdas. Regeringen bör även tillsätta en kommission med uppdraget att genomföra en total översyn av SiS uppdrag och ansvar, samt på vilket sätt uppdraget fullföljs.

Att tvångsomhänderta någon är det största ingreppet man kan göra i en människas liv, om än i flera fall nödvändigt. Det är myndigheters ansvar och skyldighet att grundligt utreda varenda situation där ett barn far illa, och detta måste göras med barnets bästa i fokus.

 

SVT Uppdrag granskning: Bortgift

ug dec 2017Kvinnors Nätverk i SVT Uppdrag granskning om barn och unga som förs utomlands mot sin vilja, i många fall för att giftas bort med tvång:

– Jag tycker det är väldigt, väldigt många minuspoäng för ett samhälle som inte hämtar sina medborgare och att frivilligorganisationer ska utsätta sig själva för fara, säger Azam Qarai, Kvinnors Nätverk.

I dagsläget står myndigheterna handfallna. Socialtjänst, polis, UD och andra myndigheter hänvisar till varandra. Istället är det ideella eldsjälar som, med de risker det innebär, genomför räddningsaktioner för att få hem den unga.

Sima berättar i programmet om hur hon, 16 år gammal, blev bortgift mot sin vilja i Pakistan. Socialtjänsten hade larmats, men kommit fram till slutsatsen att det inte fanns något hot mot Sima.

Läs mer på SVT Nyheter.

Se Uppdrag gransknings program Bortgift på SVT Play.

Skyddade boenden ska inte tvingas lämna ut adresser!

På senare tid har Kvinnors Nätverk allt oftare varit med om att personer som placerats i skyddat boende riskerar att nekas skyddade personuppgifter av Skatteverket, trots att Skatteverket bedömer att det finns en tillräcklig hotbild. Anledningen är att myndigheten skärpt sin praxis och kräver att få veta adressen till det skyddade boendet vid ansökan, vilket enligt vår erfarenhet innebär en säkerhetsrisk.

Att ge skydd till personer utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck kräver ett omfattande säkerhetsarbete. I det ingår att i princip aldrig lämna ut adresser till skyddade boenden, vare sig till myndigheter eller andra aktörer. En sekretessmarkering är ingen garanti för att uppgifter inte lämnas ut – det betyder bara att varje myndighet gör en prövning om de ska lämnas ut eller inte. Vi har varit med om allt för många fall där myndigheter, vårdgivare och andra röjt känsliga uppgifter – antingen på grund av en dåligt gjord sekretessprövning eller på grund av ”den mänskliga faktorn” – för att känna oss trygga med försäkringar om att adresserna är säkra hos Skatteverket eller andra myndigheter. Ett annat problem är att om sekretessmarkeringen senare tas bort blir adressen, liksom andra adresser där en person bott, offentlig. Likaså om en person haft kvarskrivning (det starkare skyddet) och denna tas bort, då folkbokförs personen på den adress som under kvarskrivningstiden förvarats i pappersform hos Skatteverket. 

Kvinnors Nätverk kräver nu lagändring så att skyddade boenden inte tvingas lämna ut sina hemliga adresser för att hotade personer ska kunna beviljas skyddade personuppgifter.

Vi vill också att socialtjänsten ska ha mandat att ansöka om kvarskrivning (den starkare formen av skyddade personuppgifter) för barn vars vistelseort av skyddsskäl behöver hemlighållas från föräldrarna. Idag kan endast föräldrarna, i egenskap av vårdnadshavare, ansöka om kvarskrivning – även om det är föräldrarna själva som utgör hotet mot barnets liv och hälsa.

Läs mer:
Kvinnors Nätverks debattartikel i ETC 2017-11-21
Intervju i ETC 2017-09-28

 

Om IVO inte gör sitt jobb, vem granskar IVO?

ab hederOm IVO inte gör sitt jobb, vem granskar då IVO? Det frågar Kvinnors Nätverk i en debattartikel i Aftonbladet (2017-10-26) efter att IVO (Inspektionen för vård och omsorg) avskrivit anmälningar om att socialtjänsten försökt tvinga flickor utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck att återvända hem till förövarna.

Det gäller två fall där ungdomarna var omhändertagna enligt LVU, lagen om vård av unga. Besluten om att flickorna skulle återvända hem fattades trots dokumenterad misshandel, dödshot, stora begränsningar samt att flickorna själva starkt motsatte sig att flytta hem igen på grund av rädsla för sina liv. Sannolikheten att en familj faktiskt förändrar sitt hederstänk, normer och beteenden efter bara ett par månader utan att en behandling ens kommit till stånd måste anses vara extremt liten. Risken att ungdomen åter får sina mänskliga rättigheter kränkta och försätts i livsfara är fortsatt påtaglig och reell.

IVO fastslog efter intervjuer med inblandad personal att stadsdelen ”har rutiner gällande våld” utan att närmare specificera kvaliteten på dessa rutiner. Att hänvisa till rutiner säger ingenting om verkligheten. Vi vet att människor far illa trots rutiner och lagstiftning, det väsentliga blir i stället hur rutiner används och tillämpas. Vi ser det som mycket allvarligt att socialtjänsten fattar beslut om hemtagning för en ungdom som omhändertagits utifrån hedersproblematik där grovt våld förekommit utan att över huvud taget veta om familjen faktiskt ändrat sig. Att IVO sedan, efter en anmälan angående missförhållandet, avskriver ärendet med motiveringen att socialtjänsten agerat enligt korrekta rutiner kan vi inte se på annat sätt än ett svek mot dessa ungdomars lagstadgade mänskliga rättigheter.

Aftonbladet Debatt 2017-10-26

Hedersbrott är något specifikt – generalisera inte!

Screen Shot 2017-05-05 at 09.12.35Kvinnors Nätverk mfl i debattartikel: De generaliseringar som förekommer i diskussionen runt hedersbrott, utifrån exempelvis etnicitet, kommer inte att förbättra situationen för de utsatta.

Snarare tvärtom. Både genom att de som inte passar inom en snäv ram riskerar att bli misstrodda och genom att stödet till målgruppen inte blir individuellt anpassat. Utöver detta bidrar det till ett hårdare samhällsklimat, där vissa grupper av människor riskerar att stämplas till exempel utifrån uppfattad etnicitet och religion.

Läs hela debattartikeln här.

Pressmeddelande: ”Samhället har inte råd att börja om från noll”

Den nya nationella strategin som ska bekämpa hedersrelaterat förtryck och våld kan göra mycket nytta. Men bara om man tar till sig den kunskap som finns på området. Det anser Kvinnors nätverk, som arbetat aktivt med frågan sedan 1994.

Regeringen berättade på torsdagen att de inrättar en jämställdhetsmyndighet med start 2018. Man lägger också fram en nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor, där hedersrelaterat våld ingår.

I skenet av den senaste tidens debatt i frågan är det viktigt att arbetet styrs utan att vikta sig mot någon särskild grupp. Det gäller såväl den nya nationella strategin som ledningen av den nya myndigheten.

– Hedersrelaterat förtryck och våld uppmärksammades runt år 2000 efter morden på Fadime och Pela. Sedan dess har mycket hänt på området. Och kunskapen har blivit större för frågorna ute i landet. Men fortfarande finns mycket kvar att göra. Samhället har inte råd att börja om från noll, säger Azam Qarai, talesperson för Kvinnors nätverk.

Debatten just nu är polariserad, anser Kvinnors nätverk, mellan grupper som vill koppla problemen till etnicitet och dem som helt och hållet vill koppla dem till mäns våld mot kvinnor.

Kultur och religion har förvisso med frågan att göra, men nyanserna är många. Vikten av en bred förståelse för problematiken behövs.

– Vår oro är att någon av grupperna ska få grepp om myndigheten. Man måste arbeta balanserat och ligga i framkant. Hedersrelaterad problematik är ett stort problem i samhället som drabbar flickor, pojkar och vuxna kvinnor och som yttrar sig i form av olika former av utsatthet, barnäktenskap, tvångsäktenskap, könsstympning, självmord och ibland mord. Man måste agera nu och man måste agera rätt.

Kvinnors nätverk grundades 1994 och har sedan dess arbetat med hedersrelaterat förtryck och våld. Föreningen driver även en mottagning för drabbade ungdomar.

Kontaktuppgifter media:
Azam Qarai, talesperson Kvinnors Nätverk.
Telefon: 0702223538

Vi står alltid på de ungas sida – alla ska ha lika rättigheter

Alla flickor och pojkar i Sverige ska ha samma grundläggande rättigheter. Men i praktiken kan vi se att det inte är så för en särskild grupp ungdomar – de asylsökande.

Kvinnors Nätverk har nyligen skickat in två IVO-anmälningar mot socialtjänsten i Farsta, det handlar om två fall där myndigheterna försökt förmå dödshotade unga tjejer att återförenas med sina familjer. Detta trots att de fruktar för sina liv. Anmälningarna var självklara att göra. Vi anmäler alltid när vi ser att ungas rättigheter inte blir tillgodosedda. Vi har gjort det tidigare och kommer att göra det på nytt.

Vad som är anmärkningsvärt är hur dessa fall illustrerar ett Sverige som kommit att delas upp i ett A- och ett B-lag, där rättigheterna skiljer sig åt. Man lyssnar inte på ungdomarna och tar inte deras rädsla på allvar. Det finns en risk att man väljer snabba och ekonomiskt fördelaktiga lösningar istället för att engagera sig långsiktigt. Detta ser vi har blivit ett mönster, och vi reagerar starkt på detta.

Vi önskar att socialtjänsten får ökade resurser och kunskap, för att kunna tillgodose alla ungdomars behov. Och när kunskapen finns ska den implementeras, men så sker inte alltid nu. Därför har vi valt att lyfta detta problem, för att få fler att få upp ögonen för denna orättvisa som drabbar dem som nyss anlänt till Sverige.

Kvinnors Nätverk har arbetat för alla människors lika värde sedan 1994. Vi vill att Sverige slår vakt om de mänskliga rättigheterna och står upp för en generös, human och solidarisk asylpolitik. Vi står också alltid på de ungas sida. De asylsökande ungdomarna i Sverige ska behandlas värdigt och med respekt, på samma sätt som alla andra ungdomar.

Leila Qaraee
ordförande Kvinnors Nätverk

Azam Qarai
verksamhetschef Linnamottagningen/Kvinnors Nätverk

Skärpta asyllagar – ännu ett trauma för flyktingar

kahloIdag röstar riksdagen om lagförslaget till nya asylregler. De nya tuffa lagarna, som bl.a. begränsar rätten till familjeåterförening och gör de tillfälliga uppehållstillstånden till en regel, kan nu bli en levande mardröm för tusentals människor.

Världen befinner sig i ett krigstillstånd. Antalet människor på flykt nådde 2015 rekord på över 60 miljoner människor enligt FN:s flyktingkommissarie. Bara under en vecka i maj 2016 drunknade över 1000 människor i Medelhavet under flykten till säkerhet.

Vägen till tryggheten är lång, dyr och kantad av livsfaror, och för dem som lyckas komma fram, är tryggheten fortfarande långt borta. Vi måste fråga oss själva och våra politiker vilket perspektiv vi vill utgå ifrån, det ekonomiska eller det mänskliga? Sverige är ett av de ledande länderna i vapenexport, självklart bör våra politiker då ta ansvar för sina handlingar och se sambandet mellan Sveriges agerande och tillståndet vi har idag.

Att förvägra asylsökande ett familjeliv undergräver asylrätten och gör det enda säkra och lagliga sättet att rädda familjen omöjligt. Barn och kvinnor som oftast kommer genom anknytning lämnas därmed i krigshärjade länder. Tillfälliga uppehållstillstånd skapar mer oro för redan traumatiserade människor. Hoppet om framtiden försvinner och integreringen försvåras markant.

Vi måste komma ihåg att ingen väljer att vara flykting, ingen väljer att lämna sitt hem, sin familj och sina vänner. Flykting är något man blir när man kämpar för sitt liv, sin framtid och sin familj.

Asylmottagandet är under stark kritik, regeringen har låtit byråkratiska hinder stå i vägen. Man har bl.a. inte tagit tillvara på vad asylsökande har att bidra med, och istället tillåtit privata profitörer utan erfarenhet och kunskap göra sig rika på förläggningsverksamheten.

Vi på Kvinnors Nätverk har sett hur krig och flykt påverkar kvinnor och barn. Det är de som drabbas hårdast i kriget, på flykten och under asylprocessen. Att belasta dem ytterligare motverkar deras rehabilitering och möjlighet att leva ett normalt liv.

Vi kräver att Sverige slår vakt om de mänskliga rättigheterna och står upp för en generös, human och solidarisk asylpolitik.

För Kvinnors Nätverk
Leila Qaraee, ordförande

Livsfarliga principer hotar asylsökande kvinnor

Screen Shot 2016-06-10 at 09.22.45

Debattartikel i Aftonbladet 4 juni.

Livsfarliga principer hotar asylsökande kvinnor

Sverige ska inte separera människor efter etnicitet, nationalitet eller religion. Men vi måste alltid skydda den som hotas till livet. Kvinnors Nätverk kräver raka besked från Migrationsverket efter Kalla faktas reportage i veckan.

Kalla faktas reportage från flyktingboendet Trängslet i Dalarna har väckt starka reaktioner. Journalisterna avslöjar hur unga kvinnor där misshandlats, hotats och våldtagits. Myndigheterna ska ha känt till problemen men inte gjort något åt dem.

Kvinnors Nätverk är en förening som sedan 1994 arbetar mot hedersrelaterat förtryck och våld. Vår värdegrund är de mänskliga rättigheterna och alla människors lika värde är basen i allt vi gör.

Vi delar dessvärre bilden som framkommit i programmet. Vi har arbetat med många asylsökande kvinnor och tjejer och deras berättelser överensstämmer med dem i Kalla faktas granskning. Det är så här det ser ut på många boenden. Och myndigheten är passiv.

Vid de tillfällen personalen agerar handlar det genomgående om trubbiga och generaliserade lösningar med bristfälligt skydd. En av tjejerna som sökt hjälp hos oss har fått höra att om hon fruktar för sitt liv kan hon gå till ett skyddsrum på boendet och låsa dörren, fastän gärningsmannen erkänt brott.

Vi ser även hur Migrationsverket har svårigheter att skydda kvinnor som i hemlandet varit utsatta för hedersrelaterat förtryck och våld, och som flytt. I och med att skyddade boenden inte erbjuds riskerar dessa kvinnor att bli röjda genom att träffa landsmän som känner släkten eller männen de flytt från.

Vi reagerar därför kraftigt på det uttalande som Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson gjorde i en SVT-intervju där han skulle kommentera uppgifterna i Kalla fakta. Angående möjligheten erbjuda utsatta tjejer och kvinnor ett säkert boende svarade han: ”Vi lever inte i ett segregerat samhälle i övrigt. Vi skiljer inte på etniciteter, nationaliteter eller religion. Då ska vi inte heller göra det när det gäller människor som för första gången kommer till Sverige”.

Några dagar senare tar vi del av nyheten om den 16-åriga flickan som hittats mördad i Hökarängen, efter att ha varit anmäld försvunnen från sitt asylboende sedan i mars. Enligt Dagens Nyheter arbetar polisen med teorin att det kan finnas ett hedersmotiv bakom mordet.

För oss är principen självklar.

Lika självklart som att vi inte ordnar människor efter etnicitet, nationalitet eller religion – och att alla människor är lika mycket värda – så skyddar vi den som lever under hot. Exempelvis bygger Kvinnojoursrörelsen på denna princip. Här erbjuds en säker tillflyktsort för utsatta kvinnor, separerat från män. Eftersom det i dessa fall är helt nödvändigt i syfte att ge skydd och trygghet. Kvinnors Nätverk anser att det är självklart att det ska finnas skyddade boenden även för asylsökande kvinnor.

Men av någon anledning ska ändå de ansatta kvinnor som bor i Migrationsverkets regi underordna sig en princip, framför att leva ett värdigt liv utan att riskera att bli slagna eller hotade. Den som flyr från hedersförtryck och når Sverige kan heller inte förvänta sig att få hjälp för att undvika att bli röjd av landsmän på asylboenden. Att erbjuda vissa kvinnozoner i byggnaderna, som Migrationsverket föreslagit, är inte en lösning.

Vår bedömningen är att både Migrationsverket och kommunerna i dagsläget saknar kapacitet och vilja att garantera säkerheten för kvinnor och barn.

Vi kan konstatera att alla människor som vistas i Sverige tyvärr inte behandlas lika. Det är både förfärligt och mycket allvarligt.

Leila Qaraee
ordförande Kvinnors Nätverk

Azam Qarai
Talesperson Kvinnors Nätverk

Debatt: Bra med utredning – men våga vässa frågorna

Äntligen skärps riktlinjerna för vilka organisationer som får statligt stöd och inte. Men det behövs raka frågor och på-plats-kontroll för att satsningen ska få effekt.

Så har regeringen satt ner foten kring de organisationer och trossamfund som trots statligt stöd sprider hat och icke-demokratiska värderingar.

Kvinnors Nätverk har i 22 års tid arbetat för alla människors lika värde, och arbetar bland annat aktivt mot hedersrelaterat förtryck och våld.

Vi välkomnar demokratiminister Alice Bah Kuhnkes, MP, satsning på att få bukt med problemen inom civilsamhället. Ansatsen är lovande. Bland annat vill hon få till en utredning av organisationernas värdegrund, och vässa riktlinjerna för att få stöd.

Dessutom kommer ansvariga myndigheterna få ett tydligare uppdrag att granska de demokratiska värderingarna i organisationerna som får bidrag och årligen rapportera om löften efterlevs.

Men det finns ett aber.
”Inget system kommer att kunna garantera att det inte finns organisationer som missbrukar det förtroende som samhället har gett dem i form av ekonomiskt stöd”, skriver demokratiministern på DN Debatt.

Ja, det är svårt. Bland annat för att frågorna som ställs riskerar att bli för allmänt hållna. Få organisationer skulle offentligt anse sig vara odemokratiska eller inte stödja alla människors lika värde.

Kvinnors Nätverk anser att det inte är tillräckligt att granska stadgar, policydokument och verksamhetsberättelser för att säkerställa att organisationer som erhåller statsbidrag respekterar värderingar som präglar ett demokratiskt samhälle. Denna typ av dokument går lätt att formulera så att de anpassas efter läsaren.

Bättre då om organisationer vid ansökan och vid varje ny prövning får besvara ett antal konkreta frågor som gäller organisationens inställning i frågor som till exempel kön, könsöverskridande identitet, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning? Behandlas män och kvinnor lika i verksamheten? Har kvinnor rätt till sin egen sexualitet och att bestämma över sitt eget liv? Hur ser organisationerna på funktionshinder, sexuell läggning samt inställningen till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter?

Det är först när frågorna blir konkreta som företrädare för icke-demokratiska organisationer sätts på prov. Demokratiska formuleringar på papperet är en sak, demokratisk handling en annan.

I grund och botten ser vi positivt på regeringens val att skärpa riktlinjerna för vilka organisationer som får stöd och inte, men vill även understryka att kontrollfunktioner krävs, både för att ta emot anmälningar och göra kontroller på plats.

Statens pengar måste gå till dem som agerar demokratiskt, inte bara säger att de vill göra det.

Azam Qarai
Talesperson Kvinnors Nätverk

Läs även:
Kvinnors Nätverks remissvar kring ”statligt stöd till civila samhället”
Kvinnors Nätverk på SvD Debatt: ”Krävs bättre koll på vilka som får stöd”