Pressmeddelande ang projekt Familjearbete i hederskontext

bok_familjearbete_hederskontext_small

PRESSMEDDELANDE 2013-11-24

Under veckan har media rapporterat om Linnamottagningens projekt Familjearbete i hederskontext. Vi välkomnar att svårigheter och risker med familjearbete i hedersärenden uppmärksammas. Dock har det förekommit en del felaktigheter i rapporteringen kring projektet i media. Projektet har inte handlat om medling och vi har starkt avrått från återförening mellan föräldrar och barn.

Kvinnors Nätverk/Linnamottagningen har under åren 2009-2012 bedrivit projektet Familjearbete i hederskontext, med stöd av Arvsfonden. I projektet undersöktes föräldrarnas vilja och förmåga att överge de hedersrelaterade normer som begränsar de ungas lagstadgade fri- och rättigheter.

Resultaten visade att familjerna i många fall kunde tänka sig att ändra sig på enskilda punkter, men ingen av de 21 familjer som omfattades av projektet var beredd att acceptera den ungas grundläggande fri- och rättigheter fullt ut. Vi har i projektet varit tydliga med att vi reservationslöst står på de ungas sida vad gäller deras rätt att få sina mänskliga rättigheter till fullo respekterade. Det har inte någon gång varit tänkbart att kompromissa om den ungas rättigheter, ej heller att acceptera lösningar som innebär risker för den ungas fysiska eller psykiska hälsa.

I projektet fann vi att risken för fortsatt förtryck och våld var stor om den unga skulle återvända hem, och avrådde därför bestämt från återförening mellan förälder och barn. Våra rekommendationer har istället varit att den unga skulle beredas möjlighet till skydd från samhället och adekvata insatser för att starta ett liv på egen hand. Flera gånger har dock socialtjänsten gått emot våra rekommendationer, vilket har lett till tragiska konsekvenser i några av fallen.

Vår viktigaste slutsats, grundad både på resultaten från projektet och på våra övriga erfarenheter, är att vi inte anser oss kunna rekommendera socialtjänsten att bedriva familjearbete eller någon form av förhandling med familjerna i hedersrelaterade ärenden. Tvärtom avråder vi från detta, givet de stora risker det medför för den unga. Vi vill i sammanhanget understryka vikten av ett förbättrat och utökat långsiktigt stöd från samhällets sida till personer utsatta för hedersrelaterat förtryck och våld. Vår erfarenhet är att bristen på adekvat långsiktigt stöd efter den akuta fasen många gånger bidrar till att hedersvåldsutsatta ger upp och återvänder hem då ensamheten och längtan efter familjen blir för svår att hantera.

Mot bakgrund av våra erfarenheter ser vi också med skepsis på att andra aktörer rapporterar att man bedriver familjearbete i hedersärenden med många lyckade resultat. Det får oss att undra över vad de anser vara ett lyckat resultat i dessa fall. Vi menar att det behövs en oberoende utredning av de metoder som olika aktörer använder och de resultat det har fått i de enskilda fallen. Det här är ett område där riskerna är alldeles för stora för att chansa – kan socialtjänsten inte garantera ungdomens säkerhet under överskådlig tid framåt ska de avhålla sig från denna typ av insatser.

Stockholm 2013-11-24

Kvinnors Nätverk/Linnamottagningen

Kontakt: Azam Qarai, verksamhetschef Linnamottagningen, tel 0702223538

Mer information om projektet

Artikel

Artikel av Kvinnors Nätverk mfl: Låt haverikommission granska sexualbrotten!

Aftonbladet publicerar idag en debattartikel av Kvinnors Nätverk med flera kvinnoorganisationer:

Låt haverikommission granska sexualbrotten

Friad fosterpappas berättelse måste ifrågasättas

Rättegången som startar i Svea hovrätt på måndag får inte ske i tysthet även om den hålls bakom stängda dörrar.

En man står åtalad för våldtäkt mot barn. Han var hennes familjehemspappa. Hon hade placerats i hans hem av socialtjänsten på grund av dåliga hemförhållanden. Han friades i tingsrätten trots att DNA från hans sperma återfanns både i hennes underliv och på en matta i hennes rum. Mannen nekar till att det förekommit sexuella handlingar över huvud taget och hävdar att flickan försöker ”sätta dit” honom. Mannens förklaring till hur sperman hamnat i henne är att han ”erektionstränat” i badrummet, torkat av sperman i en bit papper som han slängt, och att flickan ska ha tagit det slängda pappret och fört in sperman i sig själv och tappat lite på sin matta. Mannen blev frikänd.

Efter en sommar och höst av flera uppmärksammade domar och resonemang i sexualbrottsmål, där rättens verklighetsförankring, kunskap och objektivitet ifrågasatts, har kvinnorörelsen nu samlat sig för en gemensam manifestation inför att hovrättsförhandlingarna startar den 4 november.

Vi är oroade över utvecklingen i rättstillämpningen vid sexualbrott och undrar vad som ska krävas för en fällande dom, om inte ens DNA-bevis räcker? Varför blev inte fosterhemspappans berättelse om en flicka som lurpassat utanför toaletten där han ”erektionstränat” för att kunna stjäla hans sperma ifrågasatt? Hur och varför skulle hon plantera hans sperma i sig själv? Hur skulle hon veta att han onanerade vid det tillfället? Hur trovärdig är mannen?

Det är frågor som aldrig ställdes vid rättegången i tingsrätten. Domstolen ifrågasatte heller aldrig rimligheten i hans berättelse. Om domstolen inte ska söka sanningen, utan endast pröva det parterna ber den måste åklagare i Sverige täcka upp alla tänkbara scenarier och servera alla argument för att undvika domslut som detta.

Vi kräver därför att justitieminister Beatrice Ask tillsätter en haverikommission som granskar rättsväsendets hantering av sexualbrott och: 1. Utreder vilka beviskrav och rimlighetsbedömningar som krävs i våldtäktsmål. När ord står mot ord och andra bevis saknas, kan det enligt Högsta domstolen (HD:s, prejudicerande domar (HD B 1867-09 och B 1013-09) vara rätt att fria. När målsägande har DNA-bevis i form av sperma i sig och den åtalade hävdar att målsägande själv tagit den från en kvarglömd papperstuss på en toalett – måste rimligheten i hans berättelse prövas. Om åklagaren missar att be domstolen göra en rimlighetsprövning, bör domstolen själv kunna få möjlighet/ha rätt att rimlighetspröva. 2. Föreslår kompetenshöjande åtgärder för rättsväsendet med fokus på hur offer och förövare för sexuella övergrepp reagerar och agerar, samt kring hur faktorer i offrets livssituation, bakgrund och relation till förövaren påverkar detta. I det aktuella fallet kan man utifrån denna kunskap ha förståelse för varför flickan ändrade sin berättelse efter första polisförhöret. 3. Föreslår satsningar på förebyggande arbete. Föreställningar om kvinnor och flickors respektive män och pojkars sexuella integritet och handlingsutrymme är centrala när det kommer till sexualbrott. Det krävs ett kontinuerligt arbete på alla plan i samhället när det gäller värderingar och föreställningar kring kön och sexualitet. Detta för att motverka sexuella övergrepp och våldtäkt, samt för att underlätta för de som utsatts att berätta, anmäla och få upprättelse.

Till sist: justitieminister Beatrice Ask har ännu inte svarat på vårt krav om ett haverimöte. Kvinnorörelsen väntar ihärdigt och det är hög tid för ministern att agera nu för att visa att sexualbrott är ett prioriterat område!

Leila Qaraee, ordförande Kvinnors Nätverk
Olga Persson, förbundssekreterare, Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund, SKR
Angela Beausang, ordförande Roks, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige
Gertrud Åström, ordförande, Sveriges Kvinnolobby
Sara Mohammad, ordförande Riksorganisationen GAPF- Glöm Aldrig Pela och Fadime
Talin Davidian, ordförande TRIS – tjejers rätt i samhället
Vanessa Marko, grundare av Femtastic och kampanjen FATTA
Ida Östensson, Crossing Boarders och kampanjen FATTA
Madeleine Leijonhufvud, professor emerita i straffrätt

Svar på Elisabet Höglunds krönika om hedersbegreppet

Elisabet Höglund skriver under rubriken ”Fel att prata om heder när det är kvinnomord” i Aftonbladet den 20 maj att hon inte längre kan använda ordet heder då det har kommit att förknippas med våld, mord och ond bråd död. Höglund menar att ord som ”hedersmord” används oreflekterat av rättsväsende, media, forskare och politiker, och vill rensa bort ord innehållande ”heder” i negativ bemärkelse ur svenska språket. Kvinnors Nätverk menar att diskussionen riskerar att bli kontraproduktiv och försvåra ett seriöst arbete mot hedersrelaterat förtryck och våld.

Begreppet hedersrelaterat förtryck och våld används både i Sverige och internationellt för att beskriva en typ av förtryck och våld med signifikanta kännetecken. Att jobba för att få bort ett sådant begrepp hjälper definitivt inte de personer som utsätts för denna form av förtryck och våld och försvårar för oss som arbetar för att uppmärksamma frågan och ge stöd åt de utsatta.

Redan innan mordet på Fadime har vi i Kvinnors Nätverk fört en aktiv kamp för att få politiker och myndigheter att vakna och ge adekvat stöd och hjälp till de som drabbas. Motståndet som under lång tid varit kompakt har minskat och kunskapen kring fenomenet har ökat, men än återstår mycket att göra.

Vi möter ofta reaktionen när vi är ute och föreläser, att ”det borde heta skammord”. Självklart håller vi med om att det inte finns något hedervärt i en så fruktansvärd handling. Begreppet hedersmord säger dock något om motivet: syftet med gärningen är att återupprätta familjens/släktens heder, som enligt familjens/släktens uppfattning har smutsats då individen genom sitt sätt att vara och leva brutit mot kollektivets normer och värderingar. Vi möter även reaktionen att det är rasistiskt att tala om hedersrelaterat våld och förtryck, att det istället ska kallas våld i nära relation eller mäns våld mot kvinnor; ”det är ingen skillnad, mord är mord”, och ”svenska kvinnor blir minsann också mördade”.

Mord med hedersmotiv är den yttersta konsekvensen då individen har brutit mot familjens och släktens normer och värderingar, men dådet har ofta föregåtts av begränsningar, kontroll, hot och våld i varierande grad och i olika former under lång tid. Det är viktigt att uppmärksamma och i viss mån särskilja hedersrelaterat förtryck och våld från andra typer av våld och övergrepp för att förstå att det handlar om ett kollektivt utövat och sanktionerat förtryck, där det ofta finns flera förövare. Det är viktigt ur säkerhetssynpunkt när det görs hot- och riskbedömningar och för att kunna ge individen ett adekvat skydd. Det är viktigt för att uppmärksamma att även heterosexuella killar och hbt-personer drabbas. Det är viktigt för att förstå psykiska trauman, skuld- och skamkänslor hos den som tvingats lämna hela sin familj och sitt nätverk, och för att kunna ge stöd i att hantera detta. Det är också avgörande att vi förstår tankesättet och mekanismerna för att kunna arbeta förebyggande i miljöer där hedersrelaterade normer och värderingar förekommer. Därför framhärdar vi i vårt arbete, trots att vi möter motstånd från såväl kulturrelativister som rasister.

När vi läser Elisabet Höglunds krönika tänker vi: ”Inte en gång till”. Man kan välja att kampanja mot användningen av ordet ”heder” i negativa sammanhang, eller så kan man acceptera att det finns ett vedertaget begrepp som underlättar förståelsen för problematiken och arbetet med stöd till de utsatta, och ägna krafterna åt att motverka förtrycket och våldet. Kvinnors Nätverk hoppas att Elisabet Höglund prioriterar det senare.

”Moskéer måste granskas lika väl som sekten i Knutby”

”Troende minoritetskvinnor är en grupp som få vågar ta ställning för – och rädsla för att spä på en rasistisk diskurs osynliggör deras utsatthet. Men alla samfund och samhällsinstitutioner som missgynnar kvinnor ska granskas. Vi måste kunna diskutera kvinnors ställning inom islam samtidigt som vi kämpar mot rasism”  skriver Azam Qarai, Kvinnors Nätverk, i en artikel på Svt Debatt apropå debatten om förra veckans Uppdrag granskning ”Kampen om koranen”.

Om det är fel att lyfta de orättvisor som drabbar en stor grupp muslimska troende kvinnor, undrar vi i Kvinnors Nätverk, vad är alternativet?

Ska vi offra kvinnors utsatthet i en viss minoritetsgrupp, av rädsla för att bygga på en (redan smärtsam) rasistisk diskurs i media? Kvinnors Nätverk anser att man kan föra båda frågorna parallellt. Vi måste driva både kvinnors utsatthet inom exempelvis islam, och samtidigt föra en kamp mot rasism.

”Jag förväntar mig att Feministiskt initiativ också ser oss”

Kvinnors Nätverks ordförande Leila Qaraee skriver i en debattartikel om bristen på solidaritet med kvinnor som inte tillhör den vita medelklassen. Detta efter att Feministiskt Initiativ i Uppdrag granskning 30/1 förklarat partiets tystnad efter avslöjandena om svenska imamers råd till misshandlade kvinnor med att de utsatta kvinnorna inte själva tagit striden – man vill inte ”företräda någon annan” och ”det finns ju så många frågor att ta tag i”.

”Efter att ha hört Fi:s representanters uttalande i Uppdrag granskning och läst deras artikel Uppdrag granskning gör kvinnoförtryck till en fråga om islam på SVT Debatt den 31 januari känner jag att vi måste öppna en riktig diskussion om ”vi och dem”. Som ordförande för Kvinnors Nätverk, en antirasistisk organisation som kämpar för kvinnors rättigheter, alla människors lika värde och mot hedersrelaterat förtryck och våld, efterfrågar jag en större solidaritet med oss som inte är vita medelklasskvinnor”, inleder Leila artikeln.

Mordet på Manidja Ahmadgul

manidja1Den 23 augusti 2012 mördades 22-åriga Manidja Ahmadgul av mannen hon blivit bortgift med.

Manidja omhändertogs som tonåring på grund av hedersrelaterat förtryck och våld. Azam Qarai från Kvinnors Nätverk/Linnamottagningen berättar i ett inslag i TV4 Nyheterna om kontrollen och begränsningarna Manidja utsattes för av den egna familjen.

Manidja slets mellan viljan att leva ett självständigt liv och saknaden efter familjemedlemmarna. Till slut blev längtan efter familjen för svår och Manidja återvände hem. För att bli accepterad av familjen tvingades hon att helt och hållet underkasta sig familjens regler och villkor.

Hon fördes till hemlandet där hon blev bortgift med den man som efter att ha kränkt, misshandlat och våldtagit henne slutligen också mördade henne. Mannen dömdes i tingsrätten till livstids fängelse och utvisning.

Azam Qarai från Kvinnors Nätverk/Linnamottagningen kräver i en intervju i Aftonbladet kriminalisering av tvångsäktenskap och att ungdomar som lever i hederskulturer får bättre hjälp.  

”Kvinnors Nätverk och Linnamottagningen har länge kämpat för ett förbättrat långsiktigt och heltäckande stöd till hedersvåldsutsatta ungdomar. Vi ser gång på gång hur unga människor far illa och i värsta fall får plikta med sitt liv. Vi måste uppmärksamma Manidjas historia för att rädda andra unga kvinnor från att gå samma öde till mötes” skriver Azam i en artikel i Newsmill.

Kvinnors Nätverk kritiserar hemundervisning av religiösa skäl

Är den nya skollagen tandlös? Kammarrätten i Göteborg har gett en familj rätt att hålla barnen borta från skolan och istället ge hemundervisning av religiösa skäl. I Sveriges Radios program Studio Ett intervjuas föräldrarna om de stränga religiösa regler som omöjliggör för barnen att gå i vanlig skola.

”Att inskränka barns rätt till vanlig skolundervisning till förmån för föräldrars strikta religiösa tro kan enbart sammanfattas som ett totalt haveri för det sekulära samhället. Det är hög tid att samhället ovillkorligen ställer sig på barnens sida” skriver Leila Qaraee, ordförande Kvinnors Nätverk, i en debattartikel i Svenska Dagbladet med anledning av beslutet.

Beslutet har överklagats till Högsta förvaltningsdomstolen.