Azam Qarai invald i Rådet för mänskliga rättigheter

by

Hallå där Azam Qarai, du är utvald att sitta i Rådet för mänskliga rättigheter i Stockholms stad. Vad vill du åstadkomma med det?
– Jag vill att den stad jag lever och verkar i ska leva upp till de internationella konventioner som finns på MR-området. Jag vill att mänskliga rättigheter ska gälla alla, utan undantag för kultur, religion och tradition. Rättigheter ska komma även de till del som har en svag position i samhället, t.ex. invandrade kvinnor och barn utsatta för hedersrelaterat förtryck och våld. Sedan anser jag att vi tillsammans behöver prata om de problem som finns, t.ex. med ”mjuk radikalisering” i förorterna med ett tydligt antirasistiskt och feministiskt perspektiv.

Du har arbetat länge med ungdomar som gör motstånd mot hedersrelaterade värderingar. Hur kommer du att använda dina erfarenheter?
– Under de snart 20 år som jag har arbetat med ungdomar utsatta för hedersrelaterat förtryck och våld och våldsutsatta kvinnor med invandrarbakgrund har jag fått många viktiga erfarenheter. Både hur stödet från samhället fungerar, den strukturella rasism som finns i samhället och hur strukturerna för våldet ser ut. Jag kan nu vara en röst för de som inte själva har möjlighet. I hela mitt liv har jag kämpat för mänskliga rättigheter och specifikt kvinnors och barns mänskliga rättigheter. Jag är glad att få förtroende att fortsätta med det i Stockholms stads råd för mänskliga rättigheter.

Berätta kort om dig själv!
– Jag är uppvuxen i Iran, har suttit i fängelse där för min kamp för mänskliga rättigheter, och arbetar nu med kvinnors, ungdomars och barns mänskliga rättigheter. Jag är utbildad socionom och steg 1-utbildad samtalsterapeut.

Grattis, hur kommer du att fira?
– Jag är glad och stolt över förtroendet jag fått genom att bli invald i rådet för mänskliga rättigheter. Jag kommer att ta mitt uppdrag på stort allvar och ser fram emot att det drar igång. I övrigt kommer jag som vanligt att arbeta med våra ungdomar på Linnamottagningen, Kvinnors Nätverk, där jag är verksamhetschef och se till att de får ta del av sina mänskliga rättigheter.

Almedalen: Seminarium om bortförda bortgifta ungdomar

by

Bortförda ungdomar – om samhällets svek och bristande ansvarstagande

Kvinnors Nätverk håller seminarium i Almedalen om bortförda bortgifta ungdomar.

Tid: 30 juni kl 16.00 – 18.00

Plats: Campus Gotland, Cramérgatan 3 (tidigare Högskolan), sal B22

Vem bär ansvar för unga utsatta för HRV som förts utomlands för att giftas bort? Myndigheter tar inte ansvar och ungdomen lämnas åt sitt öde. Idag tvingas ungdomar sätta sitt hopp till civila samhället, en lösning ovärdig en demokratisk stat. Panelsamtal med politiker och myndighetsrepresentanter.

Kvinnors Nätverk har i 20 år arbetat antirasistiskt och för kvinnors rättigheter, mot hedersrelaterat förtryck och våld. Vi träffar dagligen kvinnor och ungdomar som blir utsatta för våld och förtryck av familj/släkt och/eller partner. Flera av dem är eller riskerar att bli gifta mot sin vilja. Under seminariet berättar vi om unga kvinnor som har förts ur Sverige och blivit eller riskerat att bli bortgifta och hur vi i flera fall sett oss tvungna att själva hämta tillbaka dem till Sverige, eftersom myndigheter som UD, polis eller socialtjänst inte agerar. Ingen myndighet vill ta ansvar utan skjuter problemet ifrån sig. Nationell samverkan mellan myndigheter verkar i det närmaste obefintlig. Ska en bortförd ungdom behöva sätta sitt enda hopp till en frivilligorganisation? När ska myndigheterna ta sitt ansvar? Vi bjuder in politiker och representanter från polis och andra berörda myndigheter för ett samtal kring samhällets ansvar för att hjälpa bortförda ungdomar.

Den nya lagen om barn- och tvångsäktenskap

by

Kvinnors Nätverk välkomnar den nya lagen som innebär att medverkan till tvångs- eller barnäktenskap kriminaliseras. Hör Azam Qarai, Kvinnors Nätverk/Linnamottagningen, i Sveriges Radio P1 Människor och tro om lagändringen.

I och med att lagen träder i kraft den 1 juli i år införs ett nytt brott – äktenskapstvång. Redan tidigare har det varit straffbart att förmå någon att gifta sig genom olaga tvång, men vi har sett att detta inte varit tillräckligt. Det blir nu även straffbart att förmå någon att gifta sig genom att utnyttja en persons utsatthet, vilket betyder att även press från föräldrar och släktingar kommer att omfattas av lagen. Även förberedande gärningar kriminaliseras. Det sker dels genom att försök och förberedelse till äktenskapstvång blir straffbart, dels genom att brottet ”vilseledande till tvångsäktenskapsresa” införs. Kraven på trossamfund och vigselförrättare skärps också, bland annat när det gäller att ta reda på om personerna gifter sig av fri vilja. Barn ska inte längre kunna få dispens för att gifta sig, och utländska barnäktenskap, tvångsäktenskap samt så kallade fullmaktsäktenskap ska endast kunna erkännas om det finns synnerliga skäl.

Kvinnors Nätverk anser att lagförslagen i sin helhet ter sig väl avvägda. Den stora utmaningen är nu att lagen skall tillämpas i enlighet med lagstiftarens intentioner och att det skapas en tydlig praxis där samhället klarar att står upp för varje individs mänskliga rättigheter. Kvinnors Nätverk förordar att en utvärdering av tillämpningen bör ske inom ett par år för att säkerställa att lagen har fått avsedd effekt.

Läs Kvinnors Nätverks remissvar till utredningen om stärkt skydd mot tvångsäktenskap och barnäktenskap (SOU:2012:35).

I samband med omröstningen om nya lagen antog riksdagen även förslaget om att godkänna Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet. Läs Kvinnors Nätverks remissvar till promemorian (Ds 2012:52).

Läs mer om lagändringarna på Riksdagens hemsida.

Sommar, sol och bad – eller tvångsgifte?

by

Sommarlovet närmar sig. För de flesta unga innebär det sköna dagar, sol och bad, men för vissa är lovet förknippat med stor oro och ångest. Många unga som vänder sig till Kvinnors Nätverk/Linnamottagningen är oroliga för att bli bortgifta mot sin vilja under sommaren.

Sveriges radio P4 har intervjuat 20-åriga Nadine som tvingats fly undan ett tvångsäktenskap och som nu lever med skyddad identitet, samt Azam Qarai, verksamhetschef på Linnamottagningen. Lyssna på inslaget här.

”Samhället sviker unga som förs bort”

by

Svenska politiker och myndigheter måste agera för att skapa en tydlig ansvarsfördelning och samordning när det gäller ungdomar som blir bortgifta mot sin vilja under sommaren. Det skriver Azam Qarai, verksamhetschef på Linnamottagningen, i en debattartikel på SvD Opinion.

Vi anser att det är en skam för oss som demokratisk stat att så tydligt svika den här gruppen unga (oftast) kvinnor. I dagsläget tvingas de sätta sitt enda hopp till civilsamhället. Vi kräver att svenska politiker och myndigheter agerar för att skapa en tydlig ansvarsfördelning och samordning i dessa ärenden, och lägger grund för samarbete med andra länder i de här frågorna.

Läs hela artikeln här.

Socialtjänsten brister i uppföljning och barnperspektiv

by

Kvinnors Nätverk/Linnamottagningen svarar på debattartikel på SvT Debatt

Fyra kvinnor skriver på SVT Debatt om sina egna upplevelser av bristerna i samhället när det gäller stöd och insatser till ungdomar utsatta för hedersrelaterat förtryck och våld. Kvinnors Nätverk/Linnamottagningen delar artikelförfattarnas bild av hur ojämn kunskapen är mellan och inom olika socialtjänster och hur det gör att många ungdomar inte får det stöd de behöver och har rätt till.

Artikelförfattarna nämner också Linnamottagningens projekt som avslutades förra året. Men vi måste klargöra att det inte handlade om medling. Vi bedrev under åren 2009-2012 projektet Familjearbete i hederskontext för att undersöka om det gick att förbättra situationen för ungdomar som utsatts för hedersrelaterat förtryck och våld genom att försöka påverka deras föräldrar.

Inga gemensamma samtal mellan föräldrar och ungdom genomfördes, utan ungdomen fick fortsatt skydd och stöd skild från familjen. Vi har hela tiden varit tydliga med att vi inte kompromissar med ungdomens rättigheter eller säkerhet.

Att det trots det gick riktigt illa för några ungdomar har att göra med brister i socialtjänstens uppföljning, rapporterade radioprogrammet Kaliber.

Vår erfarenhet är att den som lämnar sin familj på grund av hedersrelaterat förtryck hamnar i en situation som känslomässigt är mycket svår att hantera. Ska de kunna stå fast vid sitt beslut behöver de omfattande stöd från socialtjänsten under en längre tid. Risken är annars stor att hon ger upp och återvänder till familjen.

Men i dag är den här uppföljningen bristfällig, och i vissa fall helt frånvarande.

Dessutom går socialtjänsten ibland mot våra rekommendationer.  Vi avråder tydligt från insatser som går ut på att försöka återförena ungdomen och familjen. Trots det har socialtjänsten i flera fall försökt göra just det.

Att gå in tidigt i processen och deklarera att man vill arbeta för någon typ av kontakt mellan ungdomen och föräldrarna, menar vi kan vara förödande för ungdomens psykiska återhämtning. Även det kan leda till att de hedersvåldsdrabbade ger upp och återvänder till familjen.

Vi på Linnamottagningen redovisar tydligt vårt arbete och våra slutsatser, just för att myndigheter och andra aktörer som bedriver någon form av förhandling med familjer i hedersrelaterade ärenden ska förstå vilka psykiska och fysiska risker det medför för ungdomen.

Ett grundläggande problem är att det ofta saknas barnperspektiv. 

Det är ett generellt problem att socialtjänsten har ett föräldraperspektiv, men som blir särskilt tydligt i ärenden som handlar om hedersrelaterat förtryck och våld.

Läs hela artikeln här.

Beställ boken om projektet Familjearbete i hederskontext.

Pressmeddelande ang projekt Familjearbete i hederskontext

by

bok_familjearbete_hederskontext_small

PRESSMEDDELANDE 2013-11-24

Under veckan har media rapporterat om Linnamottagningens projekt Familjearbete i hederskontext. Vi välkomnar att svårigheter och risker med familjearbete i hedersärenden uppmärksammas. Dock har det förekommit en del felaktigheter i rapporteringen kring projektet i media. Projektet har inte handlat om medling och vi har starkt avrått från återförening mellan föräldrar och barn.

Kvinnors Nätverk/Linnamottagningen har under åren 2009-2012 bedrivit projektet Familjearbete i hederskontext, med stöd av Arvsfonden. I projektet undersöktes föräldrarnas vilja och förmåga att överge de hedersrelaterade normer som begränsar de ungas lagstadgade fri- och rättigheter.

Resultaten visade att familjerna i många fall kunde tänka sig att ändra sig på enskilda punkter, men ingen av de 21 familjer som omfattades av projektet var beredd att acceptera den ungas grundläggande fri- och rättigheter fullt ut. Vi har i projektet varit tydliga med att vi reservationslöst står på de ungas sida vad gäller deras rätt att få sina mänskliga rättigheter till fullo respekterade. Det har inte någon gång varit tänkbart att kompromissa om den ungas rättigheter, ej heller att acceptera lösningar som innebär risker för den ungas fysiska eller psykiska hälsa.

I projektet fann vi att risken för fortsatt förtryck och våld var stor om den unga skulle återvända hem, och avrådde därför bestämt från återförening mellan förälder och barn. Våra rekommendationer har istället varit att den unga skulle beredas möjlighet till skydd från samhället och adekvata insatser för att starta ett liv på egen hand. Flera gånger har dock socialtjänsten gått emot våra rekommendationer, vilket har lett till tragiska konsekvenser i några av fallen.

Vår viktigaste slutsats, grundad både på resultaten från projektet och på våra övriga erfarenheter, är att vi inte anser oss kunna rekommendera socialtjänsten att bedriva familjearbete eller någon form av förhandling med familjerna i hedersrelaterade ärenden. Tvärtom avråder vi från detta, givet de stora risker det medför för den unga. Vi vill i sammanhanget understryka vikten av ett förbättrat och utökat långsiktigt stöd från samhällets sida till personer utsatta för hedersrelaterat förtryck och våld. Vår erfarenhet är att bristen på adekvat långsiktigt stöd efter den akuta fasen många gånger bidrar till att hedersvåldsutsatta ger upp och återvänder hem då ensamheten och längtan efter familjen blir för svår att hantera.

Mot bakgrund av våra erfarenheter ser vi också med skepsis på att andra aktörer rapporterar att man bedriver familjearbete i hedersärenden med många lyckade resultat. Det får oss att undra över vad de anser vara ett lyckat resultat i dessa fall. Vi menar att det behövs en oberoende utredning av de metoder som olika aktörer använder och de resultat det har fått i de enskilda fallen. Det här är ett område där riskerna är alldeles för stora för att chansa – kan socialtjänsten inte garantera ungdomens säkerhet under överskådlig tid framåt ska de avhålla sig från denna typ av insatser.

Stockholm 2013-11-24

Kvinnors Nätverk/Linnamottagningen

Kontakt: Azam Qarai, verksamhetschef Linnamottagningen, tel 0702223538

Mer information om projektet

Artikel

Artikel av Kvinnors Nätverk mfl: Låt haverikommission granska sexualbrotten!

by

Aftonbladet publicerar idag en debattartikel av Kvinnors Nätverk med flera kvinnoorganisationer:

Låt haverikommission granska sexualbrotten

Friad fosterpappas berättelse måste ifrågasättas

Rättegången som startar i Svea hovrätt på måndag får inte ske i tysthet även om den hålls bakom stängda dörrar.

En man står åtalad för våldtäkt mot barn. Han var hennes familjehemspappa. Hon hade placerats i hans hem av socialtjänsten på grund av dåliga hemförhållanden. Han friades i tingsrätten trots att DNA från hans sperma återfanns både i hennes underliv och på en matta i hennes rum. Mannen nekar till att det förekommit sexuella handlingar över huvud taget och hävdar att flickan försöker ”sätta dit” honom. Mannens förklaring till hur sperman hamnat i henne är att han ”erektionstränat” i badrummet, torkat av sperman i en bit papper som han slängt, och att flickan ska ha tagit det slängda pappret och fört in sperman i sig själv och tappat lite på sin matta. Mannen blev frikänd.

Efter en sommar och höst av flera uppmärksammade domar och resonemang i sexualbrottsmål, där rättens verklighetsförankring, kunskap och objektivitet ifrågasatts, har kvinnorörelsen nu samlat sig för en gemensam manifestation inför att hovrättsförhandlingarna startar den 4 november.

Vi är oroade över utvecklingen i rättstillämpningen vid sexualbrott och undrar vad som ska krävas för en fällande dom, om inte ens DNA-bevis räcker? Varför blev inte fosterhemspappans berättelse om en flicka som lurpassat utanför toaletten där han ”erektionstränat” för att kunna stjäla hans sperma ifrågasatt? Hur och varför skulle hon plantera hans sperma i sig själv? Hur skulle hon veta att han onanerade vid det tillfället? Hur trovärdig är mannen?

Det är frågor som aldrig ställdes vid rättegången i tingsrätten. Domstolen ifrågasatte heller aldrig rimligheten i hans berättelse. Om domstolen inte ska söka sanningen, utan endast pröva det parterna ber den måste åklagare i Sverige täcka upp alla tänkbara scenarier och servera alla argument för att undvika domslut som detta.

Vi kräver därför att justitieminister Beatrice Ask tillsätter en haverikommission som granskar rättsväsendets hantering av sexualbrott och: 1. Utreder vilka beviskrav och rimlighetsbedömningar som krävs i våldtäktsmål. När ord står mot ord och andra bevis saknas, kan det enligt Högsta domstolen (HD:s, prejudicerande domar (HD B 1867-09 och B 1013-09) vara rätt att fria. När målsägande har DNA-bevis i form av sperma i sig och den åtalade hävdar att målsägande själv tagit den från en kvarglömd papperstuss på en toalett – måste rimligheten i hans berättelse prövas. Om åklagaren missar att be domstolen göra en rimlighetsprövning, bör domstolen själv kunna få möjlighet/ha rätt att rimlighetspröva. 2. Föreslår kompetenshöjande åtgärder för rättsväsendet med fokus på hur offer och förövare för sexuella övergrepp reagerar och agerar, samt kring hur faktorer i offrets livssituation, bakgrund och relation till förövaren påverkar detta. I det aktuella fallet kan man utifrån denna kunskap ha förståelse för varför flickan ändrade sin berättelse efter första polisförhöret. 3. Föreslår satsningar på förebyggande arbete. Föreställningar om kvinnor och flickors respektive män och pojkars sexuella integritet och handlingsutrymme är centrala när det kommer till sexualbrott. Det krävs ett kontinuerligt arbete på alla plan i samhället när det gäller värderingar och föreställningar kring kön och sexualitet. Detta för att motverka sexuella övergrepp och våldtäkt, samt för att underlätta för de som utsatts att berätta, anmäla och få upprättelse.

Till sist: justitieminister Beatrice Ask har ännu inte svarat på vårt krav om ett haverimöte. Kvinnorörelsen väntar ihärdigt och det är hög tid för ministern att agera nu för att visa att sexualbrott är ett prioriterat område!

Leila Qaraee, ordförande Kvinnors Nätverk
Olga Persson, förbundssekreterare, Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund, SKR
Angela Beausang, ordförande Roks, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige
Gertrud Åström, ordförande, Sveriges Kvinnolobby
Sara Mohammad, ordförande Riksorganisationen GAPF- Glöm Aldrig Pela och Fadime
Talin Davidian, ordförande TRIS – tjejers rätt i samhället
Vanessa Marko, grundare av Femtastic och kampanjen FATTA
Ida Östensson, Crossing Boarders och kampanjen FATTA
Madeleine Leijonhufvud, professor emerita i straffrätt

Svar på Elisabet Höglunds krönika om hedersbegreppet

by

Elisabet Höglund skriver under rubriken ”Fel att prata om heder när det är kvinnomord” i Aftonbladet den 20 maj att hon inte längre kan använda ordet heder då det har kommit att förknippas med våld, mord och ond bråd död. Höglund menar att ord som ”hedersmord” används oreflekterat av rättsväsende, media, forskare och politiker, och vill rensa bort ord innehållande ”heder” i negativ bemärkelse ur svenska språket. Kvinnors Nätverk menar att diskussionen riskerar att bli kontraproduktiv och försvåra ett seriöst arbete mot hedersrelaterat förtryck och våld.

Begreppet hedersrelaterat förtryck och våld används både i Sverige och internationellt för att beskriva en typ av förtryck och våld med signifikanta kännetecken. Att jobba för att få bort ett sådant begrepp hjälper definitivt inte de personer som utsätts för denna form av förtryck och våld och försvårar för oss som arbetar för att uppmärksamma frågan och ge stöd åt de utsatta.

Redan innan mordet på Fadime har vi i Kvinnors Nätverk fört en aktiv kamp för att få politiker och myndigheter att vakna och ge adekvat stöd och hjälp till de som drabbas. Motståndet som under lång tid varit kompakt har minskat och kunskapen kring fenomenet har ökat, men än återstår mycket att göra.

Vi möter ofta reaktionen när vi är ute och föreläser, att ”det borde heta skammord”. Självklart håller vi med om att det inte finns något hedervärt i en så fruktansvärd handling. Begreppet hedersmord säger dock något om motivet: syftet med gärningen är att återupprätta familjens/släktens heder, som enligt familjens/släktens uppfattning har smutsats då individen genom sitt sätt att vara och leva brutit mot kollektivets normer och värderingar. Vi möter även reaktionen att det är rasistiskt att tala om hedersrelaterat våld och förtryck, att det istället ska kallas våld i nära relation eller mäns våld mot kvinnor; ”det är ingen skillnad, mord är mord”, och ”svenska kvinnor blir minsann också mördade”.

Mord med hedersmotiv är den yttersta konsekvensen då individen har brutit mot familjens och släktens normer och värderingar, men dådet har ofta föregåtts av begränsningar, kontroll, hot och våld i varierande grad och i olika former under lång tid. Det är viktigt att uppmärksamma och i viss mån särskilja hedersrelaterat förtryck och våld från andra typer av våld och övergrepp för att förstå att det handlar om ett kollektivt utövat och sanktionerat förtryck, där det ofta finns flera förövare. Det är viktigt ur säkerhetssynpunkt när det görs hot- och riskbedömningar och för att kunna ge individen ett adekvat skydd. Det är viktigt för att uppmärksamma att även heterosexuella killar och hbt-personer drabbas. Det är viktigt för att förstå psykiska trauman, skuld- och skamkänslor hos den som tvingats lämna hela sin familj och sitt nätverk, och för att kunna ge stöd i att hantera detta. Det är också avgörande att vi förstår tankesättet och mekanismerna för att kunna arbeta förebyggande i miljöer där hedersrelaterade normer och värderingar förekommer. Därför framhärdar vi i vårt arbete, trots att vi möter motstånd från såväl kulturrelativister som rasister.

När vi läser Elisabet Höglunds krönika tänker vi: ”Inte en gång till”. Man kan välja att kampanja mot användningen av ordet ”heder” i negativa sammanhang, eller så kan man acceptera att det finns ett vedertaget begrepp som underlättar förståelsen för problematiken och arbetet med stöd till de utsatta, och ägna krafterna åt att motverka förtrycket och våldet. Kvinnors Nätverk hoppas att Elisabet Höglund prioriterar det senare.