Kvinnors Nätverk/Linnamottagningen har genomfört ett treårigt projekt om familjearbete i hederskontext finansierat av Allmänna arvsfonden. Erfarenheterna och slutsatserna från projektet finns nu i bokform.

I debatten hörs ofta röster om att man måste arbeta med föräldrarna när ett barn har blivit utsatt för hedersrelaterat förtryck och våld från familj och släkt. Den unga uttrycker även många gånger själv en önskan om återförening med familjen och att någon utomstående ska förmå föräldrarna att ändra sina värderingar och förhållningssätt. En del väljer att på egen hand återvända till familjen utan samhällets stöd, och riskerar därmed att utsätta sig för allvarlig fara. I andra fall bedrivs familjearbete av olika samhälleliga aktörer, men beprövade metoder och empirisk grund för arbetet saknas.

Projektets syfte har varit att undersöka föräldrarnas förmåga och vilja att ändra grundläggande värderingar när det gäller unga personers (framför allt flickors) rätt till sin kropp, sexualitet, självbestämmande etcetera. Vi ville undersöka om det genom samtal var möjligt att påverka föräldrarna att respektera de ungas fri- och rättigheter i enlighet med svensk lagstiftning, FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och Barnkonventionen, och om hoten mot den unga kunde minskas.

I projektet ingick 21 familjer där den unga lämnat familjen på grund av hedersrelaterat förtryck och våld. En del ungdomar var minderåriga och omhändertagna med stöd av LVU, andra var myndiga och utan kontakt med socialtjänsten. Ingen av de familjer som ingick i projektet visade sig till fullo vara beredd att acceptera ovanstående grundläggande fri- och rättigheter för den unga. Det var lika svårt för föräldrarna att acceptera synsättet i det omgivande samhället som det är för samhället att acceptera de hedersrelaterade normerna. Många familjer var villiga att ändra sig på enskilda punkter, men att kompromissa om den enskilda individens grundläggande mänskliga rättigheter kan aldrig vara ett alternativ, inte heller att gå med på lösningar som innebär fara för den stödsökandes fysiska och psykiska hälsa. Projektet har således inte inneburit medling i traditionell bemärkelse – det handlar inte om kompromisslösningar mellan två jämbördiga parter där åsiktsskillnader ska överbryggas, utan om vuxna som kränker barns mänskliga rättigheter och utsätter dem för förtryck och våld.

Många yrkesverksamma ställs inför svåra bedömningar i hedersrelaterade ärenden, där föreställningar om familjen och bedömningar av barnets behov av skydd ställs på sin spets. Det är svårt att avgöra om den unga berättat om allt hon utsatts för. Vår erfarenhet är att många bagatelliserar våldet och – åtminstone initialt – undanhåller information. Detta som en konsekvens av normalisering, skuldkänslor och lojalitet gentemot familjen. Bedömningarna försvåras ytterligare av att familjens heder och status är i fara när den unga lämnar hemmet – för att rädda sin heder behöver familjen snabbt få hem den unga och få kontroll över hennes beteende. Familjens syfte med att delta i familjearbetet kan vara att få ökat inflytande över den unga, och det blir därmed svårt att göra en riktig bedömning av familjens uppriktighet och samarbetsvilja.

I projektet gjordes bedömningen att det inte var tillrådligt att gå vidare i familjearbetet och försöka återförena föräldrar och barn. Vi såg inte någon förändringspotential hos föräldrarna och ansåg att riskerna för allvarliga konsekvenser för den unga var påtagliga. Våra rekommendationer var att istället för återförening bereda möjlighet för den unga att få skydd från samhället och adekvata insatser för att starta ett liv på egen hand. Vi har kännedom om att två av de unga som ingick i projektet senare blivit bortgifta. I det ena fallet valde andra aktörer, trots de starka rekommendationerna att avstå, att gå vidare och arbeta med en återförening. I det andra fallet fick den unga kvinnan inte adekvat stöd från samhället att hantera sin situation, vilket gjorde att hon till slut återvände till familjen. En av dessa unga kvinnor mördades när hon ville skiljas från mannen hon blivit bortgift med, den andra är försvunnen och det finns misstankar om att inte heller hon längre är i livet.

Med tanke på de risker och svårigheter som finns, kan Kvinnors Nätverk/Linnamottagningen inte rekommendera familjearbete där den unga lämnat familjen på grund av hedersrelaterat förtryck och våld. Vi förordar istället att samhället stödjer ungdomar och föräldrar på var sitt håll. I det kan ingå att erbjuda föräldrarna kris- och stödsamtal som kan hjälpa dem att må bättre utan att den unga kommer hem, men framför allt krävs ett långsiktigt och heltäckande stöd till den unga för att ge möjlighet att bygga upp en stabil grund för ett självständigt liv. Vi kommer att missa ett antal fall där föräldrarna faktiskt hade kunnat förändras om de fått stöd, men riskerna förenade med familjearbete i hederskontext är helt enkelt för allt för allvarliga.

Boken riktar sig till myndigheter och organisationer som är verksamma inom, eller bedriver verksamhet med anknytning till, området hedersrelaterat förtryck och våld samt till alla andra med intresse för området.

Beställ boken

Mer information om hur du beställer boken eller någon av våra andra publikationer finns här.