Myndighetsgemensam vägledning vid hedersrelaterad brottslighet

by

Skriften ”Myndighetsgemensam vägledning vid hedersrelaterad brottslighet” riktar sig till personal inom socialtjänsten, skolan, hälso- och sjukvården och polisen, som alla är viktiga aktörer när det gäller att förebygga och motverka hedersrelaterat våld och förtryck och säkerställa att den som blir utsatt uppmärksammas och får samhällets stöd.

Vägledningen omfattar dels arbetet med att förebygga och förhindra att barn och vuxna förs ut ur landet i syfte att utsättas för hedersrelaterat våld och förtryck, dels det långsiktiga stödet till individen. Den innehåller yrkesspecifika delar för socialtjänst, hälso- och sjukvård, skolväsende och polis samt belyser samverkanskedjan mellan berörda aktörer.

När en ungdom väl förts utomlands är det svårare att få hjälp, därför gäller det för berörda aktörer att agera snabbt vid misstanke. Vi vet att det nästan alltid funnits varningssignaler innan, varningssignaler som samhället missat. Kunskapen och kompetensen hos berörda aktörer behöver bli bättre, liksom samverkan mellan de olika myndigheterna. Detta är en fråga Kvinnors Nätverk lyft till politiker och beslutsfattare under många, många år.

Vägledningen har tagits fram i ett samarbete mellan Nationella kompetensteamet vid Länsstyrelsen Östergötland, Barnafrid vid Linköpings universitet, Brottsoffermyndigheten, Polisen, Skolverket, Socialstyrelsen och Åklagarmyndigheten.

Länk till vägledningen (pdf).

 

 

Ny lag mot hedersförtryck 1 juni 2022

by

En ny brottsrubricering har den 1 juni 2022 införts i brottsbalken. Det nya brottet hedersförtryck handlar om upprepade hedersrelaterade gärningar som riktar sig mot samma brottsoffer. Avsikten med det nya brottet är att det ska träffa upprepade kränkningar och att man ska se att gärningarna sker mer systematiskt. Bestämmelsen har utformats på ett sätt som liknar grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning. Gärningspersonen och brottsoffret behöver dock inte vara närstående.

Den nya brottsbeteckningen innebär en strängare straffskala för den som med ett hedersmotiv upprepat begår vissa brottsliga gärningar mot en person och där gärningarna utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet och varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla.

Den nya lagen är inte tänkt att avse de grövsta brotten (mord, grov misshandel, brott mot lagen om kvinnlig könsstympning, våldtäkt med flera). De brotten kommer att åtalas separat, och tillsammans med straffskärpningsgrunden när den är tillämpbar. Istället är förhoppningen att den nya lagen träffar den kontroll och de begränsningar i vardagen som personer utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck utsätts för.

Straffet ska vara fängelse i lägst ett och högst sex år.

Hedersförtryck undantas från kravet på dubbel straffbarhet och kan därmed fånga upp gärningspersoner som begår hedersförtryck utomlands men är hemmahörande i Sverige.

Preskriptionstiden förlängs för de brott som kan ingå i en grov fridskränkning mot barn, på så sätt att preskriptionstiden för dessa brott ska räknas från det att målsäganden fyller eller skulle ha fyllt 18 år.

Kvinnors Nätverk har tidigare lämnat remissvar till utredningen Ett särskilt hedersbrott (SOU 2020:57) som ligger till grund för den nya lagen.

Regeringens proposition finns att läsa här.

20 år efter mordet på Fadime – har kvinnors och barns möjlighet till ett fritt liv ökat?

by

Kvinnors Nätverk skriver i DN Debatt: 
Den 21 januari är det 20 år sedan Fadime Sahindal mördades. Hon valde att leva ett liv i frihet och stod upp för sin rätt att göra så. Kvinnors nätverk har jobbat mot hedersrelaterat våld och förtryck sedan 1994. Vi ser nu tillbaka och frågar oss vad som har gjorts i fråga om hedersrelaterat våld och förtryck under dessa år. Har kvinnors och barns möjligheter till ett fritt liv ökat?

Vi kan konstatera att mycket har hänt de senaste 20 åren. Hedersrelaterat våld och förtryck har efter mycket motstånd erkänts som fenomen och blivit en fråga på den samhälleliga agendan. Lagstiftningen har skärpts i omgångar. Kunskapen hos samhällets aktörer har ökat. Åtgärder har lett till att det finns bättre chans för de som utsätts att få hjälp i dag. Samtidigt som vi ser den positiva utvecklingen vill vi uppmärksamma tre frågor som är fortsatt oroande.

För det första kan vi konstatera att det är en stor variation i hur hedersärenden handläggs beroende på vilken hemkommun den utsatta tillhör. Detta är framför allt kopplat till socialsekreterarnas kunskapsnivå, lokalt regelverk samt socialtjänstens organisering och ekonomiska förutsättningar. Vid flera tillfällen har socialtjänsten inte tagit utsatta barns oro på allvar utan i stället valt att lita mer på föräldrarnas utsagor och därmed missat barnets behov av skydd. I andra fall försöker socialtjänsten, när ett barn blivit omhändertaget, genom familjearbete förändra föräldrarnas värderingar för att på så sätt få till en familjeåterförening.

Detta menar vi, efter mångårigt arbete i frågan, är naivt. Hedersrelaterat våld är speciellt och skiljer sig från annan problematik som socialtjänsten möter. Förändring tar tid och det finns starka incitament att vidmakthålla hedersnormer. Att hantera ärenden på detta sätt är otroligt riskfyllt, tyder på en stor okunskap och saknar helt och hållet barnperspektiv.

Arbetet med att förändra heders­relaterade normer och värderingar måste ske i förebyggande syfte, inte i ett akut skede när ett barn blivit omhändertaget. Utöver riskerna som barn och kvinnor utsätts för, riskerar socialtjänstens hantering i många fall att bidra till ökad psykisk ohälsa och stress i en tid då personen behöver stöd, trygghet och möjlighet att läka.

För det andra kan vi konstatera att de som får hjälp oftast inte har möjlighet att leva det fria liv som Fadime Sahindal sökte. De kan inte röra sig fritt i samhället. De måste gömma sig, flytta, byta jobb eller skola, bryta med hela sitt sociala nätverk. Att leva med skyddade uppgifter innebär stora hinder i vardagen och begränsar den individuella friheten. Det skapar ett utanförskap och gör det svårt att bygga ett nytt socialt nätverk.

När svårigheterna känns oöverstigliga ökar risken att den utsatta återvänder till familjen. Att vara i behov av skydd – ofta livslångt – och att vara tvungen att acceptera ett begränsat liv blir på ett sätt ett fortsatt förtryck, då inga andra alternativ ges.

För det tredje så ökar segregationen och klassklyftorna i Sverige samtidigt som en rasistisk retorik präglar debattklimatet. Vi behöver ta ett helhetstag, skapa bättre förutsättningar för delaktighet i samhället och utmana hedersrelaterade normer och värderingar – utan att generalisera och utgå från rasistiska fördomar. Hedersrelaterat våld och förtryck är inte en isolerad problematik utan påverkas av sociala strukturer. Därtill finns det ett jämställdhetsproblem i Sverige där kvinnor och tjejer, oavsett bakgrund, fortsatt utsätts för mäns våld.

Dessa är alla faktorer som bidrar till att skapa splittring och ökad utsatthet, vilket i sin tur försvårar ett strukturellt värdegrundsarbete. Det viktigaste arbetet sker innan brottet begåtts eller barnet blivit omhändertaget.

Så på frågan om Fadime Sahindal i dag skulle kunna leva det fria liv som hon kämpade för är svaret ett krasst nej. Vi måste lyfta blicken och fråga oss hur vi kan ge personer som utsätts för heders­förtryck ett liv fritt från våld utan att inskränka deras livsutrymme och rörelsefrihet, samtidigt som vi måste se till att de som ska skydda, stötta och hjälpa har kunskap och möjlighet att göra det.

● Frågan om hedersrelaterat våld och förtryck kräver åtgärder från individ- till regeringsnivå; det behövs nationell samstämmighet. I dag finns en bred politisk konsensus kring frågan och alla partier uttrycker ett behov av förändring – men vad är politikernas långsiktiga plan?

● Vi ser det som nödvändigt med en nationell samordning av social­tjänstens kompetensförsörjning och hantering av hedersärenden. Kommunens kunskapsnivå och budget ska inte stå i vägen för att få adekvat hjälp. Därför före­slår vi ett statsbidrag som kommuner kan söka vid hedersärenden.

● Vi vill att krav ställs på kommunerna att inrätta en särskild, permanent tjänst som samordnare med helhetsansvar för hedersrelaterat våld inom kommunen. I de fall det i dag finns en sådan inom kommunen finansieras tjänsten ofta inom ramen för ett tidsbegränsat projekt. När projekttiden är slut försvinner både tjänsten och kompetensen, och arbetet avstannar.

● För att öka säkerheten och livs­utrymmet för utsatta bör möjligheterna att beviljas nya, fingerade personuppgifter utökas.

● Vidare måste ansvaret i högre grad än i dag läggas på förövarna. Det är de som behöver ta konsekvenserna av sitt agerande, inte de som utsätts. Detta kan exempelvis göras med ett utökat kontaktförbud, men det behövs också mer forskning kring behandlings­program samt en rejäl satsning på det förebyggande arbetet.

Den 20 november 2001 höll Fadime Sahindal ett tal i riksdagen som hon avslutade på följande sätt:

”Hade samhället tagit sitt ansvar och hjälpt mina föräldrar att bli mer delaktiga i det svenska samhället så hade detta kanske kunnat undvikas. Det som har hänt mig är inget som man kan göra någonting åt men jag tror att det är viktigt att man lär sig någonting av det och gör någonting i framtiden, så att sådana här fall inte upprepas.

Jag har valt att berätta min historia här för er i dag i förhoppning om att det kan hjälpa andra invandrartjejer, så att inte fler behöver gå igenom det jag har fått göra. Om alla drar sitt strå till stacken behöver sådant här inte upprepas. Oavsett vilken kulturell bakgrund man har bör det vara en självklarhet för varje ung kvinna att både få ha sin familj och det liv man önskar sig.

Men tyvärr är det ingen självklarhet för många tjejer. Och jag hoppas att ni inte vänder dem ryggen, att ni inte blundar för dem.”

Vi får inte glömma Fadime Sahindals ord. Vi, som samhälle, måste ta vårt ansvar att se dessa tjejer och kvinnor. leila fadime4De åtgärder vi föreslår vänder sig först och främst till beslutsfattare. Samtidigt är det av yttersta vikt att vi som medborgare står upp mot förtryck och för mänskliga rättigheter. Vi alla har ett ansvar att skapa ett samhälle fritt från förtryck och rasism.

Debattartikeln finns att läsa i papperstidningen 21 januari 2022 samt digitalt här (länk).

Intervju i Sveriges Radio P3 Nyheter
Azam Qarai, verksamhetschef på Linnamottagningen, intervjuas i Sveriges Radio P3 Nyheter med anledning av debattartikeln. Även jämställdhetsminister Eva Nordmark intervjuas i inslaget.

”Hanna” gjorde motstånd mot hedersförtrycket

by

”Hanna” en av många modiga tjejer som gjort motstånd mot hedersförtrycket och som fått stöd från Kvinnors Nätverk/Linnamottagningen på vägen mot ett självständigt liv intervjuades av TV4 Nyheterna idag. Hanna berättar om hur en bror kontrollerade hela hennes liv. Varje motståndshandling straffades med våld. Hanna har mött många andra tjejer som inte fått hjälp och upplever att skolan och myndigheterna inte tar sitt ansvar på allvar.

Även Azam Qarai, verksamhetschef på Linnamottagningen, medverkar i inslaget (länk).

hanna1az1

Barn dubbelt utsatta när myndigheterna sviker

by

Den 27 januari visade SVT:s Uppdrag granskning ett reportage om de allvarliga missförhållandena som ägt rum på Björkbacken, ett ungdomshem som drivs i regi av Statens institutionsstyrelse (SiS). I programmet framkommer att tvångsplacerade flickor farit illa genom att personalen utsatt dem för upprepat våld och övergrepp. Ett flertal anmälningar gjordes till Inspektionen för vård och omsorg (IVO) och SVT:s granskning visade att trots att Björkbacken inte följde IVO:s direktiv kunde de fortsätta bedriva vård i statens regi, med fler våldsamma händelser som följd.

Programmet om Björkbacken speglar en verksamhet där behandlingsuppdraget tycks vara bortprioriterat och där förvaring, uppfostran och bestraffning är vardag. Det väcker frågor om vilka kvaliteter som SiS värdesätter när de rekryterar personal. Det behöver finnas en hög ambitionsnivå när man tar sig an att vårda unga, inte minst för de förödande konsekvenser som kan uppstå i framtiden om barnen fortsätter att fara illa i samhällets vård. Som personal inom människovårdande yrken behöver man dagligen hantera situationer som kan vara väldigt utmanande och ibland till och med farliga. Fortbildning och handledning är en förutsättning för att man ska kunna göra ett bra jobb. Som Peter Andersson, doktor i socialt arbete vid Stockholms universitet skriver i artikeln ”Vem som helst ska inte jobba på ungdomshem” i Seko-tidningen (1/2) behövs det dessutom en noggrann rekryteringsprocess där den sökandes människosyn undersöks.

Förutom att personalen som utövat våld omedelbart skall sägas upp från sin tjänst, ska en sådan händelse även utredas grundligt och självklart anmälas till IVO. Men vad kan man avkräva den myndighet som har det yttersta ansvaret att granska dessa verksamheter?

De senaste åren har flera fall uppmärksammats där IVO:s roll och agerande framstår som tandlöst. Kvinnors Nätverk har erfarit liknande händelser i kontakt med ungdomar som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck, vilket bland annat adresserades i en debattartikel i Aftonbladet redan 2017. En flicka som utsattes för så pass grovt våld av sin egen far att hon blev inlagd på sjukhus pressades av socialtjänsten att flytta hem till sin familj bara ett par månader senare – detta trots att hotbilden mot henne kvarstod. Ärendet anmäldes till IVO som nöjde sig med att intervjua några av enhetscheferna på socialtjänsten och därefter konstatera allmänt att förvaltningen hade ”arbetssätt och rutiner”. Ingenstans nämndes de brister som påtalats gällande handläggningen av det specifika ärendet.

Även i programmet om Björkbacken framkommer att IVO inte gör tillräckligt och deras chefsjurist medger i en intervju att de brustit i uppföljningen av klagomålen på SiS. Anmälningar tycks bollas mellan olika tjänstemän och ansvariga, med inga åtgärder som följd. Konsekvensen för de unga blir att de vaggas in i en falsk trygghet av att de kommer bli lyssnade på. Sanningen tycks istället vara en annan: att vuxna håller varandra om ryggen och att verksamheter kan fortgå som vanligt. Var tar de omhändertagna barnens rätt till skydd och rättssäkerhet vägen när tillsynsmyndigheten brister?

Vi ställer oss bakom Barnrättsbyråns uppmaningar till regeringen i den debattartikel som publicerades i Göteborgs-Posten den 28 januari. Oberoende observatörer med syfte att trygga omhändertagna barn är nödvändigt, inte bara på SiS-hemmen utan på alla boenden där barn tvångsvårdas. Regeringen bör även tillsätta en kommission med uppdraget att genomföra en total översyn av SiS uppdrag och ansvar, samt på vilket sätt uppdraget fullföljs.

Att tvångsomhänderta någon är det största ingreppet man kan göra i en människas liv, om än i flera fall nödvändigt. Det är myndigheters ansvar och skyldighet att grundligt utreda varenda situation där ett barn far illa, och detta måste göras med barnets bästa i fokus.

 

Remissvar: Ett särskilt hedersbrott (SOU 2020:57)

by

Kvinnors Nätverk har lämnat remissvar till utredningen Ett särskilt hedersbrott (SOU 2020:57).

Kvinnors Nätverk tillstyrker förslaget om ett särskilt hedersbrott, men ställer sig tveksamt till att i så stor utsträckning utgå från den nuvarande modellen gällande lagstiftningen kring fridskränkningsbrott. Kvinnors Nätverk menar att det behöver utredas hur man kan anpassa lagstiftningen för att bättre komma till rätta med den hedersrelaterade brottsligheten så att rättsväsendet kan hantera situationer med flera gärningspersoner där uppsåtet sträcker sig förbi de egna handlingarna.

Kvinnors Nätverk anser, till skillnad från utredningen, att det systematiska hedersrelaterade förtrycket och våldet bör ses som en form av perdurerande brott – det vill säga brott som pågår löpande under en längre tid – istället för enskilda, avgränsade brottshandlingar. Vidare handlar det många gånger om brottsoffer som redan som barn utsätts för kontroll, begränsningar, hot och våld från familj, släkt och andra personer som barnet befinner sig i beroendeställning till. Givet detta anser Kvinnors Nätverk, till skillnad från utredningen, att preskriptionstiden för den nya brottstypen i vart fall ska börja räknas från det att målsägande fyllt 18 år.

Kvinnor Nätverk anser vidare att behovet av ytterligare straffrättsliga lagändringar bör utredas för att täcka in fler hedersrelaterade gärningar. Kontroll, begränsningar och psykiskt våld innebär allvarliga kränkningar av individens mänskliga fri- och rättigheter och Kvinnors Nätverk anser att psykisk misshandel, som kontrollerande beteende, bör kriminaliseras. En liknande sådan lagstiftning finns idag i Storbritannien.

Kvinnors Nätverk välkomnar förslaget om att den nya brottstypen utformas utan närståenderekvisit. Utifrån organisationens mångåriga arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck och med stöd till våldsutsatta, är vår erfarenhet att våldet och förtrycket många gånger utövas av närstående men inte på något sätt är begränsat till den krets som kan räknas som närstående.

Kvinnors Nätverk välkomnar förslaget att den nya brottstypen ska undantas kravet på dubbel straffbarhet, dvs gärningspersoner ska kunna straffas för gärningar som utförs utomlands även om dessa inte är straffbara i det land de begås. Vi vet att många unga utsätts för hedersrelaterat hot och våld under resor till familjens ursprungsland, och Kvinnors Nätverk menar att gärningarna är lika straffvärda oavsett om de utförs på svensk eller utländsk mark.

Läs hela remissvaret här.

Kvinnors Nätverk tilldelas Stockholms stads trygghetspris

by

Kvinnors Nätverk tilldelas Stockholms stads trygghetspris 2020 för organisationens arbete med att stödja flickor och kvinnor som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck. Vi är stolta och glada över den fina utmärkelsen, och det sporrar oss att arbeta ännu hårdare för alla kvinnors och barns mänskliga rättigheter och rätten ett liv fritt från våld och förtryck. Priset delar vi med alla er som på olika sätt stödjer Kvinnors Nätverk och kämpar med oss. Vi tillsammans kan göra världen lite bättre!pris 20201116_131746

Ny lag 1 juli 2020: utreseförbud, barnäktenskapsbrott mm.

by

Den 1 juli 2020 börjar nya lagar gälla för att öka skyddet mot hedersrelaterat våld inklusive barnäktenskap och könsstympning. Kvinnors Nätverk har tidigare lämnat remissvar till utredningen Ökat skydd mot hedersrelaterad brottslighet (SOU 2018:69), som ligger till grund för de nya lagarna om hedersbrott. De nya lagarna innebär bland annat:

  • Det blir möjligt för socialnämnden att utfärda ett utreseförbud när ett barn riskerar att föras utomlands för att giftas bort eller könsstympas genom ändringar i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU.
  • Ett nytt brott, barnäktenskapsbrott, införs vilket även gör det straffbart att förmå eller tillåta ett barn att ingå äktenskap.
  • Brottet vilseledande till tvångsäktenskapsresa ändras till vilseledande till äktenskaps­resa och innefattar även situationer som avses i bestämmelsen om barnäktenskaps­brott.
  • En särskild straffskärpningsgrund för brott med hedersmotiv införs.

Nedan finns kortfattad information om lagändringarna. Mer information finns i Socialstyrelsens meddelandeblad Utreseförbud och barnäktenskapsbrott m.m. – Ökat skydd mot hedersrelaterad brottslighet (Socialstyrelsens meddelandeblad nr 4/2020).

Utreseförbud
Ett utreseförbud ska kunna utfärdas om det finns en påtaglig risk för att någon som är under 18 år förs utomlands eller lämnar Sverige i syfte att ingå äktenskap eller en äktenskapslik­nande förbindelse eller könsstympas (31a§ LVU). Formuleringen förs utomlands tar sikte på situationer då någon annan för ut barnet ur landet, antingen genom att resa med barnet eller på annat sätt verkar för att en sådan resa ska komma till stånd, t.ex. genom att anordna eller planera resan. Med uttrycket eller lämnar Sverige tydliggörs att även sådana situationer då barnet själv tar initiativ till att lämna landet för att ingå äktenskap eller en äktenskapslik­nande förbindelse eller könsstympas omfattas av bestämmelsen. Möjligheten att utfärda utreseförbud eller ett tillfälligt utreseförbud omfattar även barn som inte är svenska medborgare.

Utreseförbud kan meddelas oavsett om förutsättningarna för vård enligt LVU är uppfyllda eller inte. Avsikten är heller inte att ett utreseförbud ska ersätta ett beslut om vård enligt LVU, utan utreseförbudet ska ses som ett komplement till vården. Observera att ett utrese­förbud kan leda till att hotbilden mot ett barn som lever i en hederskontext förstärks. Om så är fallet kan det innebära att förutsättningarna för beredande av vård enligt LVU uppstår.

Ett utreseförbud eller tillfälligt utreseförbud ska kunna utgöra både hinder mot att utfärda pass, och skäl för att återkalla ett redan utfärdat pass. Det kan i vissa fall även gälla rese­dokument som Migrationsverket utfärdar för barn som inte är svenska medborgare.

Den som för ut ett barn ur Sverige i strid med ett utreseförbud eller ett tillfälligt utreseför­bud döms till fängelse i högst två år. Straffbestämmelsen är tillämplig oavsett vem som över­träder ett utreseförbud och är där­med inte begränsad till t.ex. barnets vårdnadshavare eller släktingar.

En ny straffbestämmelse om barnäktenskapsbrott
Barnäktenskapsbrott avser fall där en gärningsperson genom olaga tvång eller utnyttjande av utsatt belägenhet förmår ett barn att ingå ett äktenskap eller äktenskapsliknande för­bindelse. Därutöver omfattas också fall där barnet förmås eller tillåts ingå ett äktenskap eller en äktenskapsliknande förbindelse. Detta gäller även om den som begår en sådan gärning inte haft uppsåt men varit oaktsam beträffande omständigheten att den andra personen inte fyllt 18 år.

Bestämmelsen om barnäktenskapsbrott innebär att det saknar betydelse om barnet uttrycker en vilja att ingå äktenskapet eller inte för att det ska vara straffbart. Redan mycket subtila påtryckningar kan vara tillräckligt för att kriteriet förmå ska anses uppfyllt. Även den som gifter sig med ett barn kan straffas om personen ifråga anses ha förmått barnet att gifta sig. Bestämmelsen straffbelägger även den som tillåter ett barn att ingå ett äktenskap eller en äktenskapsliknande förbindelse. Det kan t.ex. handla om att en vårdnadshavare ger sin tillåtelse till äktenskapet eller att vårdnadshavaren trots kännedom om ett planerat äkten­skap inte ingriper för att förhindra äktenskapet utan förhåller sig passiv. Straffet för barn­äktenskapsbrott är fängelse i högst fyra år.

Vilseledande till äktenskapsresa
Den tidigare bestämmelsen om vilseledande till tvångsäktenskapsresa utvidgas till att även omfatta situationer där ett barn genom vilseledande förmås resa till en annan stat än den där barnet bor, i syfte att barnet där ska utsattas för en sådan gärning som avses i bestäm­melsen om barnäktenskapsbrott. Brottet benämns som vilseledande till äktenskapsresa och straffet är fängelse i högst två år.

En särskild straffskärpningsgrund för brott med hedersmotiv
En särskild straffskärpningsgrund för brott med hedersmotiv införs. Det innebär att det vid bedömningen av straffvärdet av ett brott ska ses som en försvårande omständighet om ett motiv för brottet varit att bevara eller återupprätta en persons eller familjs, släkts eller annan liknande grupps heder. Motivet till detta, menar regeringen, är att offer för heders­rela­terad brottlighet är en synnerligen utsatt grupp som drabbas särskilt svårt och därför bör det finnas ett utrymme att bedöma att brott med hedersmotiv kan ha högre straffvärde än annan likartad brottslighet som inte är hedersrelaterad.

Polisanmälan vid misstanke om brott mot barn
Brotten barnäktenskapsbrott och vilseledande till äktenskapsresa är brott som regleras i 4 kap. brottsbalken, BrB, och omfattas därmed av Socialstyrelsens rekommendation[1] om att socialnämnden skyndsamt bör göra en polisanmälan om det finns misstanke om brott mot ett barn, såvida det inte strider mot barnets bästa. Om det är oklart huruvida en polis­anmälan ska göras, bör polis eller åklagare konsulteras.

[1] Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 2014:6) om handläggning av ärenden som gäller barn och unga

 

Kvinnors Nätverk tilldelas Hedeniuspriset

by

Kvinnors Nätverk har tilldelats årets Hedeniuspris av föreningen Humanisterna.

– Hedeniuspriset delas varje år ut av förbundet Humanisterna till en person eller organisation som verkar i filosofen Ingemar Hedenius anda, exempelvis genom kritisk granskning av religion och inhumana föreställningar, som främlingsfientlighet och rasism. Kvinnors Nätverk har under en lång tid, och på ett modigt sätt, arbetat för metodutveckling mot hedersrelaterat våld och förtryck. Deras arbete innebär en enorm utmaning och förtjänar verkligen att uppmärksammas, säger Anna Bergström, Humanisternas ordförande.

Humanisternas motivering:
“Årets Hedeniuspris går till Kvinnors Nätverk för deras långvariga och oförtröttliga arbete för kvinnors rättigheter i stort, och mot hedersrelaterat våld och förtryck i synnerhet. Organisationen har under alla år arbetat systematiskt och kunnigt, med direkt hjälp till de drabbade, genom utbildning och opinionsbildning.

Kvinnors Nätverk har tagit, och fortsätter ta, ett stort ansvar för en fråga som en del ansett för känslig för att beröra, samtidigt som andra använt den för sina egna politiska syften. Organisationen är lösningsorienterad och för fram frågor om hedersrelaterat våld och förtryck med sikte på metodutveckling. Med insatser i bland annat Afghanistan, Indien och Nepal visar Kvinnors Nätverk att deras humanism och handlingskraft sträcker sig långt utanför Sveriges gränser. För deras arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck tilldelas Kvinnors nätverk 2019 års Hedeniuspris.”

Mer om priset här.

 

Projekt: Killars röster om heder

by

Kvinnors Nätverk har arbetat med frågor som rör hedersrelaterat våld och förtryck sedan tidigt 90-tal. Genom föreningens stödverksamhet, Linnamottagningen, möter vi dagligen barn och unga vuxna som utsatts för hedersrelaterat våld och förtryck, blivit bortgifta eller riskerar att bli bortgifta.

En majoritet av de utsatta är flickor och unga kvinnor, men även pojkar och unga män drabbas av hedersvåldet – ofta i dubbla roller som offer och förövare.

Genom projektet ”Killars röster om heder” vill Kvinnors Nätverk och Linnamottagningen uppmärksamma och bidra till ökad kunskap när det gäller killars utsatthet i en hederskontext. Syftet med projektet är att killar i större utsträckning ska välja att söka stöd och hjälp, öka förståelsen för problematiken hos samhällets aktörer och att på sikt bidra till förändring när det gäller attityder och föreställningar kring könsroller, relationer och sexualitet.

Pojkar och unga män har generellt ett större livsutrymme än flickor och unga kvinnor i en hederskontext, men även de är begränsade när det gäller t.ex. sexuell läggning och äktenskap. Att ingå äktenskap och bilda familj ses som obligatoriskt även för killar. Många unga män förväntas, och tvingas, gifta sig med en kvinna som föräldrarna och släkten valt. Endast heterosexualitet accepteras och personer med annan sexuell läggning, eller annan könsidentitet än enligt cis-normen, riskerar att utsättas för omvändelseförsök, våld, tvångsgifte med mera. Situationen för hbtq-personer i en hederskontext är alltså mycket svår.

Pojkar och unga män betraktas som familjens förlängda arm när det gäller att bevaka och kontrollera släktens kvinnor och flickor, och många tvingas därmed in i en förövarroll där de förväntas bevaka, kontrollera och bestraffa närstående kvinnor och flickor i syfte att upprätthålla eller återupprätta familjens heder. Att mot sin vilja tvingas övervaka och kontrollera familjemedlemmar eller utöva våld mot dem är en särskild typ av våld. En kille som vägrar riskerar att själv utsattas för bestraffningar.

Vi ser att andelen killar som söker stöd har ökat något med tiden, men fortfarande utgör de en liten del av det totala antalet stödsökande. Vi vet från våra möten med killar i målgruppen att de tycker att det är svårt att söka hjälp och att mycket av den information som finns kring hedersrelaterat förtryck och våld inte är anpassad efter deras situation – fokus ligger fortfarande oftast på tjejer. Det ligger dessutom i den manliga normen att vara stark, klara sig själv och inte söka hjälp, en norm som ofta är särskilt stark i en hederskontext. För många av de killar vi möter inom Linnamottagningen har det tagit lång tid att bli medvetna om sin egen utsatthet, och än längre tid innan de sökt hjälp.

Bristen på medvetenhet och kunskap på samhällsnivå om killars situation och dubbla roller i en hederskontext gör att deras utsatthet ofta missas av samhällets aktörer, att adekvata insatser saknas och att killar inte får tillgång till stöd och hjälp.

Detta är bakgrunden till att vi startat projektet ”Killars röster om heder”.

Utifrån killars egna erfarenheter om att leva i hederskontext tas informationsmaterial fram och presenteras bland annat i form av en webbsajt, ett utställningskoncept samt lärarhandledning. Projektet pågår under tre år och finansieras av Arvsfonden.

Kontakta oss gärna för mer information!

Kontakt
Kvinnors Nätverk/Linnamottagningen
Telefon: 08-728 00 55
Mail: linna@kvinnonet.net

arvsfonden-logotyp-rgb-svart