Barn dubbelt utsatta när myndigheterna sviker

by

Den 27 januari visade SVT:s Uppdrag granskning ett reportage om de allvarliga missförhållandena som ägt rum på Björkbacken, ett ungdomshem som drivs i regi av Statens institutionsstyrelse (SiS). I programmet framkommer att tvångsplacerade flickor farit illa genom att personalen utsatt dem för upprepat våld och övergrepp. Ett flertal anmälningar gjordes till Inspektionen för vård och omsorg (IVO) och SVT:s granskning visade att trots att Björkbacken inte följde IVO:s direktiv kunde de fortsätta bedriva vård i statens regi, med fler våldsamma händelser som följd.

Programmet om Björkbacken speglar en verksamhet där behandlingsuppdraget tycks vara bortprioriterat och där förvaring, uppfostran och bestraffning är vardag. Det väcker frågor om vilka kvaliteter som SiS värdesätter när de rekryterar personal. Det behöver finnas en hög ambitionsnivå när man tar sig an att vårda unga, inte minst för de förödande konsekvenser som kan uppstå i framtiden om barnen fortsätter att fara illa i samhällets vård. Som personal inom människovårdande yrken behöver man dagligen hantera situationer som kan vara väldigt utmanande och ibland till och med farliga. Fortbildning och handledning är en förutsättning för att man ska kunna göra ett bra jobb. Som Peter Andersson, doktor i socialt arbete vid Stockholms universitet skriver i artikeln ”Vem som helst ska inte jobba på ungdomshem” i Seko-tidningen (1/2) behövs det dessutom en noggrann rekryteringsprocess där den sökandes människosyn undersöks.

Förutom att personalen som utövat våld omedelbart skall sägas upp från sin tjänst, ska en sådan händelse även utredas grundligt och självklart anmälas till IVO. Men vad kan man avkräva den myndighet som har det yttersta ansvaret att granska dessa verksamheter?

De senaste åren har flera fall uppmärksammats där IVO:s roll och agerande framstår som tandlöst. Kvinnors Nätverk har erfarit liknande händelser i kontakt med ungdomar som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck, vilket bland annat adresserades i en debattartikel i Aftonbladet redan 2017. En flicka som utsattes för så pass grovt våld av sin egen far att hon blev inlagd på sjukhus pressades av socialtjänsten att flytta hem till sin familj bara ett par månader senare – detta trots att hotbilden mot henne kvarstod. Ärendet anmäldes till IVO som nöjde sig med att intervjua några av enhetscheferna på socialtjänsten och därefter konstatera allmänt att förvaltningen hade ”arbetssätt och rutiner”. Ingenstans nämndes de brister som påtalats gällande handläggningen av det specifika ärendet.

Även i programmet om Björkbacken framkommer att IVO inte gör tillräckligt och deras chefsjurist medger i en intervju att de brustit i uppföljningen av klagomålen på SiS. Anmälningar tycks bollas mellan olika tjänstemän och ansvariga, med inga åtgärder som följd. Konsekvensen för de unga blir att de vaggas in i en falsk trygghet av att de kommer bli lyssnade på. Sanningen tycks istället vara en annan: att vuxna håller varandra om ryggen och att verksamheter kan fortgå som vanligt. Var tar de omhändertagna barnens rätt till skydd och rättssäkerhet vägen när tillsynsmyndigheten brister?

Vi ställer oss bakom Barnrättsbyråns uppmaningar till regeringen i den debattartikel som publicerades i Göteborgs-Posten den 28 januari. Oberoende observatörer med syfte att trygga omhändertagna barn är nödvändigt, inte bara på SiS-hemmen utan på alla boenden där barn tvångsvårdas. Regeringen bör även tillsätta en kommission med uppdraget att genomföra en total översyn av SiS uppdrag och ansvar, samt på vilket sätt uppdraget fullföljs.

Att tvångsomhänderta någon är det största ingreppet man kan göra i en människas liv, om än i flera fall nödvändigt. Det är myndigheters ansvar och skyldighet att grundligt utreda varenda situation där ett barn far illa, och detta måste göras med barnets bästa i fokus.

 

Skyddade boenden ska inte tvingas lämna ut adresser!

by

På senare tid har Kvinnors Nätverk allt oftare varit med om att personer som placerats i skyddat boende riskerar att nekas skyddade personuppgifter av Skatteverket, trots att Skatteverket bedömer att det finns en tillräcklig hotbild. Anledningen är att myndigheten skärpt sin praxis och kräver att få veta adressen till det skyddade boendet vid ansökan, vilket enligt vår erfarenhet innebär en säkerhetsrisk.

Att ge skydd till personer utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck kräver ett omfattande säkerhetsarbete. I det ingår att i princip aldrig lämna ut adresser till skyddade boenden, vare sig till myndigheter eller andra aktörer. En sekretessmarkering är ingen garanti för att uppgifter inte lämnas ut – det betyder bara att varje myndighet gör en prövning om de ska lämnas ut eller inte. Vi har varit med om allt för många fall där myndigheter, vårdgivare och andra röjt känsliga uppgifter – antingen på grund av en dåligt gjord sekretessprövning eller på grund av ”den mänskliga faktorn” – för att känna oss trygga med försäkringar om att adresserna är säkra hos Skatteverket eller andra myndigheter. Ett annat problem är att om sekretessmarkeringen senare tas bort blir adressen, liksom andra adresser där en person bott, offentlig. Likaså om en person haft kvarskrivning (det starkare skyddet) och denna tas bort, då folkbokförs personen på den adress som under kvarskrivningstiden förvarats i pappersform hos Skatteverket. 

Kvinnors Nätverk kräver nu lagändring så att skyddade boenden inte tvingas lämna ut sina hemliga adresser för att hotade personer ska kunna beviljas skyddade personuppgifter.

Vi vill också att socialtjänsten ska ha mandat att ansöka om kvarskrivning (den starkare formen av skyddade personuppgifter) för barn vars vistelseort av skyddsskäl behöver hemlighållas från föräldrarna. Idag kan endast föräldrarna, i egenskap av vårdnadshavare, ansöka om kvarskrivning – även om det är föräldrarna själva som utgör hotet mot barnets liv och hälsa.

Läs mer:
Kvinnors Nätverks debattartikel i ETC 2017-11-21
Intervju i ETC 2017-09-28

 

Om IVO inte gör sitt jobb, vem granskar IVO?

by

ab hederOm IVO inte gör sitt jobb, vem granskar då IVO? Det frågar Kvinnors Nätverk i en debattartikel i Aftonbladet (2017-10-26) efter att IVO (Inspektionen för vård och omsorg) avskrivit anmälningar om att socialtjänsten försökt tvinga flickor utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck att återvända hem till förövarna.

Det gäller två fall där ungdomarna var omhändertagna enligt LVU, lagen om vård av unga. Besluten om att flickorna skulle återvända hem fattades trots dokumenterad misshandel, dödshot, stora begränsningar samt att flickorna själva starkt motsatte sig att flytta hem igen på grund av rädsla för sina liv. Sannolikheten att en familj faktiskt förändrar sitt hederstänk, normer och beteenden efter bara ett par månader utan att en behandling ens kommit till stånd måste anses vara extremt liten. Risken att ungdomen åter får sina mänskliga rättigheter kränkta och försätts i livsfara är fortsatt påtaglig och reell.

IVO fastslog efter intervjuer med inblandad personal att stadsdelen ”har rutiner gällande våld” utan att närmare specificera kvaliteten på dessa rutiner. Att hänvisa till rutiner säger ingenting om verkligheten. Vi vet att människor far illa trots rutiner och lagstiftning, det väsentliga blir i stället hur rutiner används och tillämpas. Vi ser det som mycket allvarligt att socialtjänsten fattar beslut om hemtagning för en ungdom som omhändertagits utifrån hedersproblematik där grovt våld förekommit utan att över huvud taget veta om familjen faktiskt ändrat sig. Att IVO sedan, efter en anmälan angående missförhållandet, avskriver ärendet med motiveringen att socialtjänsten agerat enligt korrekta rutiner kan vi inte se på annat sätt än ett svek mot dessa ungdomars lagstadgade mänskliga rättigheter.

Aftonbladet Debatt 2017-10-26

Hedersbrott är något specifikt – generalisera inte!

by

Screen Shot 2017-05-05 at 09.12.35Kvinnors Nätverk mfl i debattartikel: De generaliseringar som förekommer i diskussionen runt hedersbrott, utifrån exempelvis etnicitet, kommer inte att förbättra situationen för de utsatta.

Snarare tvärtom. Både genom att de som inte passar inom en snäv ram riskerar att bli misstrodda och genom att stödet till målgruppen inte blir individuellt anpassat. Utöver detta bidrar det till ett hårdare samhällsklimat, där vissa grupper av människor riskerar att stämplas till exempel utifrån uppfattad etnicitet och religion.

Läs hela debattartikeln här.

Pressmeddelande: ”Samhället har inte råd att börja om från noll”

by

Den nya nationella strategin som ska bekämpa hedersrelaterat förtryck och våld kan göra mycket nytta. Men bara om man tar till sig den kunskap som finns på området. Det anser Kvinnors nätverk, som arbetat aktivt med frågan sedan 1994.

Regeringen berättade på torsdagen att de inrättar en jämställdhetsmyndighet med start 2018. Man lägger också fram en nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor, där hedersrelaterat våld ingår.

I skenet av den senaste tidens debatt i frågan är det viktigt att arbetet styrs utan att vikta sig mot någon särskild grupp. Det gäller såväl den nya nationella strategin som ledningen av den nya myndigheten.

– Hedersrelaterat förtryck och våld uppmärksammades runt år 2000 efter morden på Fadime och Pela. Sedan dess har mycket hänt på området. Och kunskapen har blivit större för frågorna ute i landet. Men fortfarande finns mycket kvar att göra. Samhället har inte råd att börja om från noll, säger Azam Qarai, talesperson för Kvinnors nätverk.

Debatten just nu är polariserad, anser Kvinnors nätverk, mellan grupper som vill koppla problemen till etnicitet och dem som helt och hållet vill koppla dem till mäns våld mot kvinnor.

Kultur och religion har förvisso med frågan att göra, men nyanserna är många. Vikten av en bred förståelse för problematiken behövs.

– Vår oro är att någon av grupperna ska få grepp om myndigheten. Man måste arbeta balanserat och ligga i framkant. Hedersrelaterad problematik är ett stort problem i samhället som drabbar flickor, pojkar och vuxna kvinnor och som yttrar sig i form av olika former av utsatthet, barnäktenskap, tvångsäktenskap, könsstympning, självmord och ibland mord. Man måste agera nu och man måste agera rätt.

Kvinnors nätverk grundades 1994 och har sedan dess arbetat med hedersrelaterat förtryck och våld. Föreningen driver även en mottagning för drabbade ungdomar.

Kontaktuppgifter media:
Azam Qarai, talesperson Kvinnors Nätverk.
Telefon: 0702223538

Debatt: Bra med utredning – men våga vässa frågorna

by

Äntligen skärps riktlinjerna för vilka organisationer som får statligt stöd och inte. Men det behövs raka frågor och på-plats-kontroll för att satsningen ska få effekt.

Så har regeringen satt ner foten kring de organisationer och trossamfund som trots statligt stöd sprider hat och icke-demokratiska värderingar.

Kvinnors Nätverk har i 22 års tid arbetat för alla människors lika värde, och arbetar bland annat aktivt mot hedersrelaterat förtryck och våld.

Vi välkomnar demokratiminister Alice Bah Kuhnkes, MP, satsning på att få bukt med problemen inom civilsamhället. Ansatsen är lovande. Bland annat vill hon få till en utredning av organisationernas värdegrund, och vässa riktlinjerna för att få stöd.

Dessutom kommer ansvariga myndigheterna få ett tydligare uppdrag att granska de demokratiska värderingarna i organisationerna som får bidrag och årligen rapportera om löften efterlevs.

Men det finns ett aber.
”Inget system kommer att kunna garantera att det inte finns organisationer som missbrukar det förtroende som samhället har gett dem i form av ekonomiskt stöd”, skriver demokratiministern på DN Debatt.

Ja, det är svårt. Bland annat för att frågorna som ställs riskerar att bli för allmänt hållna. Få organisationer skulle offentligt anse sig vara odemokratiska eller inte stödja alla människors lika värde.

Kvinnors Nätverk anser att det inte är tillräckligt att granska stadgar, policydokument och verksamhetsberättelser för att säkerställa att organisationer som erhåller statsbidrag respekterar värderingar som präglar ett demokratiskt samhälle. Denna typ av dokument går lätt att formulera så att de anpassas efter läsaren.

Bättre då om organisationer vid ansökan och vid varje ny prövning får besvara ett antal konkreta frågor som gäller organisationens inställning i frågor som till exempel kön, könsöverskridande identitet, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning? Behandlas män och kvinnor lika i verksamheten? Har kvinnor rätt till sin egen sexualitet och att bestämma över sitt eget liv? Hur ser organisationerna på funktionshinder, sexuell läggning samt inställningen till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter?

Det är först när frågorna blir konkreta som företrädare för icke-demokratiska organisationer sätts på prov. Demokratiska formuleringar på papperet är en sak, demokratisk handling en annan.

I grund och botten ser vi positivt på regeringens val att skärpa riktlinjerna för vilka organisationer som får stöd och inte, men vill även understryka att kontrollfunktioner krävs, både för att ta emot anmälningar och göra kontroller på plats.

Statens pengar måste gå till dem som agerar demokratiskt, inte bara säger att de vill göra det.

Azam Qarai
Talesperson Kvinnors Nätverk

Läs även:
• Kvinnors Nätverks remissvar kring ”statligt stöd till civila samhället”
• Kvinnors Nätverk på SvD Debatt: ”Krävs bättre koll på vilka som får stöd”

Debatt: Utsatta grupper får inte offras för politisk mångfald

by

Screen Shot 2016-04-28 at 11.01.31

Debattartikel som publicerades i Dagens Samhälle 25 april 2016.

Den senaste veckans händelser har fått oss att undra vilka demokratiska reflexer Miljöpartiet har. Alla får ha sin tro, men som politiska representanter måste man ha samma värdegrund.

”Jag kan erkänna att jag hade inte fullt ut förstått hur många kvinnor upplevde att man inte blev respekterade i och med hur Yasri Khan hälsade. Det hade jag inte förstått, nej.” Så sa alltså Gustav Fridolin i P1 Morgon angående hans partikollegas val att inte skaka hand med en kvinnlig reporter. Uttalandet är naturligtvis anmärkningsvärt. Men det belyser något viktigt – en okunskap och naivitet.

Det visar inte minst att Miljöpartiet redan på förhand kände till att Yasri Khan inte skakade hand med kvinnor, men ändå fann det lämpligt att nominera honom till partistyrelsen. Lägg där till att Mehmet Kaplans avgång ska ha genomförts på eget initiativ. Några fördömanden från Miljöpartiet har vi inte hört.

Kvinnors Nätverk är en förening som sedan 1994 arbetar med hedersrelaterat förtryck och våld. Vår värdegrund är de mänskliga rättigheterna och alla människors lika värde är basen i allt vi gör. Både mot myndigheter och mot de unga tjejer och killar vi varje dag jobbar med.

För oss handlar det inte bara om en handskakning. Beslutet från Yasri Khan bygger på en värdegrund som gör skillnad på män och kvinnor. I ena fallet är det enkelt att skaka hand. I det andra fallet är det intimt, läs: sexualiserat.

Åtskillnaden bygger på regler som utgår från att människor inte är individer utan i första hand representanter av sitt kön. Vardagen, offentligheten och plikterna kretsar då kring detta. Det blir då också viktigt att veta när flickor och pojkar slutar vara barn och blir till kvinnor och män. Allt för att undvika sexualiserade situationer.

Den uteblivna handskakningen är bara ett sätt denna värdegrund yttrar sig på. Värt att poängtera är att detta inte är någon huvudströmning inom islam, och att beteendet inte är allmänt accepterat bland muslimer.

Ingen kan tvinga någon att skaka hand med alla. Men behandlar man människor olika efter vilket kön de har kan det bli svårt att få jobba där man vill. Och man kan inte representera ett demokratiskt och feministiskt parti. Detta borde ha varit självklarheter för Miljöpartiet. Men det har inte varit det.

I förra veckan presenterade man ett öppet brev på sin hemsida där man bland annat förtydligar att partiets representanter ska skaka hand med alla och inte ska figurera ihop med extremister. Det är en reaktion på den senaste veckans kritik, men har inte precis övertygat oss om att partiets fått tillbaka sina demokratiska och feministiska ryggradsreflexer.

Kort sagt: Agerar ni för att det blivit skandal, eller har ni gjort tydligt att ni inte accepterar den kulturrelativistiska tanken? Alla får ha sin tro, men som politiska representanter måste man ha samma värdegrund. Alla människor ska behandlas lika. Utan undantag.

Det handlar dock inte bara om Miljöpartiet. Företrädare för samfund med en förlegad syn på män och kvinnor finns i alla partier. Detta måste alla partiledningar se och förstå. Vi måste nå en mångfald i politiken utan att göra det på utsatta gruppers bekostnad. Säga nej till islamister, men självklart ja till muslimer.

Slutligen märker vi hur Sverigedemokraterna försöker vinna poäng i debatten. SD-företrädarna delar själva upp människor efter etnicitet och nationalitet. Det är precis lika oacceptabelt och helt förkastligt.

Azam Qarai, talesperson Kvinnors Nätverk

Debatt: Det krävs bättre koll på vilka som får stöd

by

Screen Shot 2016-04-28 at 11.01.20

Debattartikel som publicerades i Svenska Dagbladet 18 april 2016.

Har nationalister verkligen en given roll i civilsamhället? I så fall har ordet tappat sin betydelse. Det är dags för regeringen att sätta ner foten om vilka som förtjänar det allmännas stöd. Det skriver Azam Qarai, talesperson för Kvinnors Nätverk.

Säg civilsamhället och tankarna förs till folkrörelser som i generationer varit med om att bygga Sverige. Till exempel idrottsrörelsen, nykterhetsrörelsen och kvinnorörelsen. Alla är viktiga aktörer mellan stat och näringsliv som kämpar för mänskliga rättigheter.

När Mehmet Kaplan i ett försök att försvara sitt middagsbesök med ultranationalistiska Grå vargarna hänvisar till ”det turkiska civilsamhället” avser han inte bara de samhällsbyggande organisationer. Ordet civilsamhälle täcker numera alltså även in islamister och högerextremister om man köper Kaplans uttalande.

Kvinnors Nätverk anser att detta är ett hån mot alla idéburna organisationer som varje dag sliter för ett bättre och mer demokratiskt samhälle. I 22 år har vår förening arbetat för mänskliga rättigheter för alla, oavsett religion eller etnicitet.

Kvinnors Nätverk har under en längre tid upplevt att begreppet civilsamhälle har urvattnats. Vi har sett att politiker gärna vänder sig till religiösa organisationer och samfund bland annat för att bolla frågor om kvinnors rättigheter och hedersrelaterad problematik. Det finns en naivitet som är beklaglig och som får allvarliga konsekvenser för samhället. De bidrag som fördelas från staten tvingar ställer inte tillräckliga krav på organisationer och samfund att skriva under på grundläggande mänskliga rättigheter så som hbtq-personers rättigheter eller kvinnors rätt till sin egen kropp och sexualitet. Dessvärre är dessa värden heller inte en självklarhet bland de sammanslutningar som i dag får ekonomiskt stöd från staten.

Det är hög tid för Stefan Löfvens feministiska regering att sätta ned foten och en gång för alla slå fast vilken värdegrund som aldrig får tummas på avseende mänskliga rättigheter. Det är dags att strukturera upp, ställa krav och göra skillnad på dem som fokuserar på människors lika värde – och dem som inte gör det. En första åtgärd för regeringen bör vara att tala klarspråk med och kring ”civilsamhället”.

Vilka förtjänar stöd och inte?

Azam Qarai

talesperson, Kvinnors Nätverk

Svar till MR-rådet om skilda bad

by

Cecilia Brink, M, har med anledning av sexuella ofredanden på Eriksdalsbadet ställt frågor till kommunstyrelsens råd för mänskliga rättigheter kring hur staden på kort och lång sikt kan säkra kvinnors trygghet i det offentliga rummet.

Kvinnors Nätverk anser att frågan är särskilt viktig att diskutera just nu, delvis på grund av de händelser som uppmärksammats, delvis på grund av de beslut som kommer att fattas framöver. I början av 2016 beslutade Eriksdalsbadet att kortsiktigt separera bubbelpoolerna. En för kvinnor, en för män, en för båda könen. Detta efter att man uppfattat att problem med sexuella trakasserier ökat.

Hur framtiden ser ut är fortfarande oklar.

Uppdelningen löser praktiskt ett problem som uppstått, och vi tycker att det är rimligt under en kortare period, under tiden andra lösningar tas fram. Däremot löser det inga orsaker till problemen, och skulle lösningen bli permanent har vi orsakat en situation som tyvärr riskerar att skada mer än det hjälper.

Sverige har det senaste seklet åstadkommit mycket inom jämställdhet och för att öka människors frihet. Kvinnors Nätverk ser det som viktigt att inte tumma på dessa rättigheter, som krävt så lång tid att uppnå.

Vi ser samtidigt i vårt arbete hur det finns krafter i samhället som vill dela upp samhället i olika sfärer utefter exempelvis kultur eller religion. Och det är bland annat i skenet av det som vi oroas över uppdelningen på Eriksdalsbadet. Alla människor har rätt att välja hur de vill leva sina liv, men som samhälle kan vi inte ha olika normer och värderingar för exempelvis vilken religion invånarna bekänner sig till.

Samma regler gäller alla. Och det är i den änden vi måste börja.

Fokus bör läggas på den som utför de brottsliga handlingarna. I annat fall påminner lösningen om Östersundspolisens uppmaning till kvinnor att hålla sig inomhus efter flera våldtäkter i kommunen. Alla andra ska inte anpassa sig efter ett fåtal brottslingar. Och våra fri- och rättigheter ska inte behöva avgränsas.

Separerade bubbelpooler är en enkel lösning på ett problem som kan uppfattas som isolerat. Samtidigt har beslutet fått stor uppmärksamhet och blivit en symbolfråga. Genom detta finns en risk att den indirekt kan fungera som ett prejudikat även på annat håll i landet. Frågan kring hur den ”blandade” bubbelpoolen ska uppfattas är också bekymmersam. Hur ska det tolkas om en kvinna väljer att sätta sig där? Väljer kvinnor att alls sätta sig där?

Från Kvinnors Nätverk ser vi positivt på Eriksdalsbadets vilja att utöka kameraövervakning och tillsätta mer personal. Poolerna är i dagsläget trånga, möjligen kan man minska det maximala antalet personer som får sitta i dem. Kan man med kameraövervakning som stöd, som på fotbollsmatcher, stänga av personer som bryter mot badhusets regler, även i de fall de inte direkt bryta mot lagen?

Förhoppningsvis kan man nå en lösning som inte tummar på våra mänskliga fri- och rättigheter, men som samtidigt kan förhindra sexuella övergrepp. Badhusen ska även i fortsättningen vara en plats för alla, tillsammans.

Azam Qarai
Kvinnors Nätverk